— 376 — blott! — Understå dig, Smedman, din gamle mes till ålderman? Det var som jag sa'... Salza tog fast generalen vid Ensta och nu vakar en officer och 100 man af gardet dag och natt öfver honom. — Nej, hör nu på hvad jag säger. — De göra ronden genom min bakport ... Vi dricka ännu ett stop? Hör hit, flickmänniska! — Ett stop äkta rhenskt, hör hon, och fyra rena muggar. Neej, säger jag, inte ett ord mer, sa' klockarn läste in prästen i sakristian. Det gör er vid djäfvulen intet ondt, gossar...» »Men hvar tog denne munsiör Bisott eller Biså vägen .. . Hör nu! Vill herrn veta hur gråsuggorna gnaga, efter herrn lurar så där i vråarna? Här lyssnar man icke, kan han få veta, på annat folks kärlekshandel ...» Slaktarens glåmiga ögon glänste riktigt till, då han såg hur hans kamrater raglade fram till bordet. Han drog af sig sin fläckiga röck, knäppte upp den långa västen ända till halsen samt sjöng eller snarare skrålade med sin hesa basröst. »Säg mig bröder, hvar finnes vinet? Hvar finnes vinet från söder?» »Noch ein Stock, sa' tysken — skål munsjör Bi-sot! Det var ju så du hette? Hur smakar ölet? — Bättre hos fader Turgot, var det? — Men skulle vi icke rätt och slätt kunna dricka brorskål — jag har, skam till sägandes, ett hus där uppe på Regeringsgatan bredvid Buddenbrockens. Där ska' ni få bo till döddagar, om ni vill hålla till godo. — Se så, öppna korpgluggame nu, mäster hårtång, för du får stå fadder ... Hvad för slag? — Vill herrn icke göra besked i vinet, när jag stigit upp för herrns skull!» — skrek slaktaren, ursinnig, då Bisot syntes tveka, i det han