Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 377 —
slog vinglaset i väggen, så att det splittrades i
smulor.
»Nå hvarför står du då oeh menar och menar och
väger på hufvudet?» fortsatte han då Bisot skyndade
sig att dricka honom till. »Tror du kanske att jag
icke druckit brorskål med grannare peruk än din i
mina dar. — Trå ta mig om jag nånsin går på något
kaffehus mer. — Dåligt folk, snarstucket folk! — Gamla
kärnrasen den är utdöd, alldeles som hornboskapen. —
Hör hit, jungfru nosgrann! Hvad har hon klottrat upp
åt sig på brädet? Hvad för slag? Femton plåtar, sa’
hon. — Nå så skynda på då, sa’ roddarmadamen åt
rospiggen, som satt på grund.»
Mäster Flåberg ville nu gå utan att ens taga
rocken på sig.
»Stanna Flåberg, för stopp och belägg», sade
perukmakaren, i det han grep slaktaren i kragen, men
var nära att själf falla under bordet.
»Nej stopp och belägg», skrek denne, som redan
ändrat sin mening. »Nu ska vi alla tömma
försonings-bägaren. — Nattstånden ovänskap, och nattståndet
dricka luktar illa. Hör hon, flicka lilla, ett mått af
det bästa — men tappa inte grumset med.» —
De fradgande muggame tömdes om igen och om
igen flere gånger. Då slaktaren ändtligen sent omsider
befann sig på hemväg från »Holländska Thun» efter
att med tårar i ögonen tagit afsked af den spenslige
perukmakaren, var det Bisot, som fick äran att leda
honom hela vägen. Det var äfven till honom, som
han anförtrodde, under strängaste tysthetslöfte förstås,
att enligt hans ringa uppfattning det verkligen var
Buddenbrocks skuld att tiderna voro så dyra och att
hafretunnan kostade en daler mer än under förlidna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
