Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 394 —
nom öfver gränsen och uppbådade på egen hand en
skara bönder i Karelen, med hvilken han" gjorde våra
fiender större afbräck än alla dessa lärda återtåg, efter
franskt recept. Olyckligtvis lär han ha stupat. ..»
Han afbröt sig hastigt. Det lät som skulle något
tyngre föremål fallit ned i salen, dit dörren stod
halföppen. Men när kaptenen med armstaken i hand såg
efter hvad det kunde vara, upptäckte han intet
ovanligt, och i rummet där innanför hörde han sin far med
hög röst diskutera med vaktofficern.
Han stängde dörren med en axelryckning, liksom
hade han därmed velat frigöra sig från den
obehagliga känsla han erfor, och gick ut.
De öfriges inbillning var i hög grad uppjagad. Den
ena gissningen aflöste den andra om hvad bullret kunde
betyda och det dröjde en god stund innan samtalet åter
kom att röra sig kring andra ämnen.
»Det lär ha varit en hård strid vid Willmanstrand»,
sade slutligen prosten. »Det har alltid varit sagdt
att den unge mannen stupade där. Han är biskop
Juslenius’ systerson och jag har hört det berättas af
biskopens egen mun.»
»Lappri, — nu för tiden är det icke så ovanligt»,
svarade friherrinnan, att de döde uppstå. Det har jag
erfarit genom vittnesmålen i min mans process.»
»A propos, Willmanstrandska aktionen», inföll
Laforme, »sade min vän Schulenberg mig i dag att
hela fältet efter bataljens slut skulle liksom krälat af
sårade ryssar, alldeles som man ser i en myrstack i
sommarvärmen. >
»Fi donc... — kusin Laforme», utropade fröken
Liewen med en afböjande rörelse.
»Pardon, mille foi pardon! Jag tänkte för mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
