— 395 — på l'ami Schulenberg. A propos Schulenberg, hvilken lysande choque beskref han icke för mig i dag på morgonen. Ah, chère Liewen| ni ryser öfver mitt ba-dinage. Enfin! En kavallerist sticker sällan ihjäl sin motståndare nu för tiden, han rider omkull honom, men hur ståtligt ser det icke ut då han trafvar fram öfver fältet! Moritz af Sachsen skulle ha sett hvilken choque baronen gjorde i spetsen för de karelske dragonerna och han skulle genast utnämnt honom till general, påstod han.» »Riksdagsuppviglarne», sade friherrinnan till hälften för sig själf, »påstå att det är min man, som ensam är orsaken till nederlaget.» »A propos riksdagen», återtog Laforme, »komma mina damer väl ihåg fänrik Tallklang efter sista voteringen för ett år sedan? Hur ridikyl var han icke då han sjöng för oss den sista airen, som han komponerat, ute på Lorenzberg. I höst ett år sedan tror jag det var? . .. Tempus fugit min högärevördige vän. — En-fin ! — Komma damerna ihåg hur han viftade med armarne, alldeles så här?» För att göra sin berättelse mera åskådlig uppsteg Laforme från bordet och började gnola en air, medan han gjorde de mest gracieusa steg fram och åter på golfvet. »Se här dansa damerna och här kavaljererna», afbröt han sig midt i sina trumpettoner. »Nu tar kavaljeren damens hand — tru-tru-tru! Ett gracieus pas att oförmärkt passa in mellan glissadema! Här kommer damen till baka — tru, tru-trulii trutu — man kan morbleu riktigt tycka sig se hur robe-ronden med de vackra falbolanerna släpar på golfvet kring damens kjortel. — Nu komma de tillsamman igen — tru-tru-