— 432 — nedslagen öfver papperen, som Meijersdorff ännu icke lämnat tillbaka.» »Detta kunde man väl förstå.» »Nu påstår den gamle räfven Wrangel att hans instruktion aldrig funnits till.» »På den vägen kommer man inte långt», inföll Svenske. »Hvilken annan väg står oss då till buds, mon frère?» frågade en af de andra unga männen i sarkastisk ton. »Kan icke prompt säga det nu på stunden, men tror som jag alltid sagt att flykten är enda räddningen ... Men det måste ske snart.» »Cronhjort torde dock icke häller ha så orätt», inföll kapten Buddenbrock, »ty så framt den ringaste gnista af rättvisa finnes i detta landet, kan min far icke ådömas något straff.» »Ja, om det funnes rättvisa, mon frère», återtog Svenske, »men hvar rättvisan håller hus veta vi alla. AUtså fasthänger jag vid min mening.» »Min far vet sig själf alldeles oskyldig och vill därför icke söka sig någon olaglig befrielse, utan bidnr hällre det öde, som Gud honom beskär.» »Och du skulle tro på utgången af en votering?» frågade Svenske med ett sakta hånskratt. »Hur gick det i kommissionen?» »Där var det en annan sak... Lagercrantz hade där en afgjord öfvervikt.» »Har han det ej i plenum? — Nej min vän, förr än din far är utom Sveriges gräns är han icke trygg.» »Strussenfelt nämnde nyss något om prosten Si-nius?» inföll Cronhjort. »Han hade ju lofvat att värfva röster inom stånden?»