Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 457 —
arrest för två dygn, utan att uppgifva någon orsak.
Han får icke mottaga besök och en af de där unga
officerarne från landet, som Lagercrantz dragit upp,
sitter hos honom hvarje ögonblick.»
»Han har kanske varit något oförsiktig... sagt
något förfluget ord om denna s. k. friheten.»
»Henrik har icke nämnt det minsta därom för mig»,
inföll Ulrika.
»Nej det skall vår Herre veta att han varit tyst
som muren», sade friherrinnan. »Under sista tiden har
han icke sagt ett ord om sina hemligheter. — Det
hade dock icke varit mer än tillbörligt att inviga oss
i förtroendet om de räddningsplaner i afseende på dig,
som äro å bane.»
»Tro icke så barnsligt, Magdalena», svarade
generalen bittert, »som att någon skulle vilja våga något
för en gammal giktbruten krigare som jag.»
»Du är likväl af långt ädlare blod, min vän, än
alla dessa skräflande riddarhusmän I De afskyvärda
tölparne», tillade hon, »borde ha nog af gården och
gatan, men nu taga de sig friheter äfven i våra rum.»
»Vi måste finna oss däri», sade generalen fogligt,
i det han ställde sig framför henne, och blickade henne
ömt i ögonen. — »Vi måste ödmjuka oss, Magdalena,
i vårt sinne... Här nere är för mig allting slut»,
fortfor han efter en stunds tystnad. »Det är blott tanken
på den vanära, som efter min död skall vidlåda mitt
namn, som är smärtsam.»
»Du talar, min vän, om att ödmjuka dig för
sådana odjur», svarade friherrinnan med blixtrande ögon
— »att anklaga en man för feghet som tappert tjänat
sin konung i fyrtio år! — Det är en horreur! — Må
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
