— 460 — »Hvad felas dig, mon ånge», sade friherrinnan förskräckt, i det hon skyndade fram till henne. »Hvilken usling kan vara nog låg att så håna olyckan», sade generalen i det han räckte biljetten åt sin maka. »Se hvad här står: »Häng upp öfversterna Herranom i solen, på det att den grymma Herrans vrede måtte varda vänd från Israel.» »Således är icke en gång Guds heliga ord fritaget från det där packets gemena förföljelser» sade friherrinnan med bitter ton, i det hon fattade ringklockan. »Har någon främmande varit inne i detta rum på förmiddagen» frågade hon betjänten när denne strax därpå inträdde. »Ingen så vidt jag vet.» »Känner du detta papper?» »Ett dylikt såg jag flere läsa på riddarhusdörren i går morgse», sade betjänten. »Har ingen varit här inne i dag i detta rum?» »Endast baron Meijersdorff var inne här ett ögonblick i går på eftermiddagen, för att fråga efter hur hennes nåd mådde.» »Hvad hatet kan förmå», sade generalen, när betjänten lämnat rummet »jag riktigt ryser för den apel-len att på detta sätt vädja till den oupplysta menighetens dom ... En olycklig stund för ett land, när det sker.» >Ja, nog skulle det vara en lumpen ersättning för en comte de Gyllenborg», sade friherrinnan, »om pö-beln en dag skulle ropa åt honom att hvad han gjort vore rätt, när han afrättat alla sina gamla vänner.» »Parbleu mes amis ... så upprörde», sade Meijersdorff i det samma han inträdde. »Hvad har väl