Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 47& —
skreko de yngre med försmädliga grin. »Han dömdes,
vet jag, i dag af de höglofliga ständerna och i afton
klockan elfva skall han föras till Stadsgården.»
»Vill du hålla tyst din sakramenskade spottfoling»,
skrek Reiter upprusande, i det han kastade en mugg
efter piparepojken. — »Sade jag inte, att du skulle hålla
tyst med hvad löjtnanten sade.»
»Nå nå, kamrat», sade Lars lugnande, i det han
klappade Reiter på axeln. »Jag är väl ingen opartisk
häller — och inte tror ni väl, bussar, att jag kan hjälpa
honom på flykta.»
Lars, som var långt ifrån så säker på sin sak
som han låtsade vara, bytte nu om samtalsämne och
berättade den ena historien efter den andra, innan
tillfälle erbjöd sig att göra en ny fråga om den höge
fången.
»Han har nog många ögon som se efter sig, kan jag
tro», sade Lars nyfiket, då Reiter beklagade sig öfver
den stränga vaktgöringen. »Fast nog skulle väl du
och jag, gamle Reiter, om det varit i vår ungdom,
kunnat hjälpa honom lös.»
»Ätta man af lifdragonerna rår jag ännu på»,
sade Reiter, i det han strök upp sina grå knäfvelbårar.
»Men gif akt! Murarna i det här huset ha öron, ska’
I veta, och det är bäst att hålla tyst med slikt.» —
En timme senare på kvällen smög sig Lars ut på
gården, försiktigt seende sig om, huruvida någon skulle
följa efter. Därefter tog han vägen utefter stenfoten,
tills han kom till en hög häck, hvilken aftog
vinkelrätt från hörnet och som med ett smalt dike var skild
från den mur, som gränsade till åldermannen Flåbergs
tomt.
Två skiltvakter gingo åter och fram i trädgår-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
