tre sonen Re MET ARE kör 30 DEN SVENSKA NYKTERHETSRÖRELSENS HISTORIA. grupp, nationalgoodtemplarorden, hvarom vi i det följande få anledning tala. Goodtemplarordens "akilleshäl" eller största olycka — utan hvilken den sanbolikt skulle i denna dag vara mång- dubbelt större än den redan är — har varit den splitens och oenighetens ande som då och då med korta mellan- rum sökt innästla sig i densamma. Så redan i början. Den utländska goodtemplarorden var nämligen splittrad i två grenar, hvilkas hufvudskillnad var den, att de ställde sig olika i fråga om rätten för andra människoraser än den hvita, särskilt för negrerna, att inträda i orden. Som lätt inses, kunde denna fråga spela en roll i ordens moder- land Amerika, och det faktum, att två konkurrerande or- densgrenar funnos, bildade naturligtvis tillräckliga anled- ningar till tvister och oenighet äfven i andra länder. Redan 1880 bildades en storloge af den s. k. Malinska (engelska) grenen, här i landet. De förut stiftade logerna hörde till den Hickmanska (amerikanska) grenen. Under trycket af den på detta sätt med nödvändighet uppstående rivaliteten arbetade dock båda grenarna med stor framgång, och många af de under sista åren mäst bemärkta nykterhetskämparna inträdde i den framgångsrika orden. Bland dessa nämna vi rektor AH. Aspling, kyrko- herden P. Nymansson, redaktör Oskar Eklund, nuvarande ordenssekreteraren Oskar Petersson, den ännu sedan 12 år tillbaka oafbrutet värkande nitiske nykterhetstalaren J. 4. Kraft, kyrkoherden P. MV. Åberg och försäkringsdirektören riksdagsmannen dv. Wavrinsky m. fl. Den sistnämde arbe- tade allt från sitt första inträde i orden, för hvars malinska gren han snart blef chef, på de båda grenarnas förening. Hans sträfvanden i denna riktning gynnades genom lik- nande enhetssträfvanden utomlands, och då år 1886 de båda grenarna i Amerika förenades vid världsstorlogemötet i Saratoga, var det vid storlogemötet i Stockholm 1887 åvägabrakta sammanförandet af de svenska grenarna en visserligen icke utan stora svårigheter genomförd, men ganska naturlig följd. Den sammanslagna orden valde till chef Wavrinsky, och de båda prässorgan, som förut representerat good- templarordens båda afdelningar, uppgingo i en enda tid- ning med stor upplaga och tryggad tillvaro, Reformatorn.