Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - 3. Sagor från den äldre hednatiden. - Sagan om Vaulunder Smed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tider och afspegla i friska och kraftiga drag det
nordiska skaplynnet i sin ursprungliga gestalt. Det är
också till en del på grund härutaf, men äfven derför,
att dessa sagors hjeltar varit och äro kanske ännu
folkets älsklingar, som vi här införa dem.
Sagan om Vaulunder Smed.
Trenne bröder, Slagfinn, Egil och Vaulund, bodde i en
vacker nejd, som kallades Ulfdalen, och var der en sjö,
som hette Ulfsjön. Skickliga smeder voro de alla tre,
men mest dock den yngste Vaulund. Dertill voro de
väldige kämpar och jägare.
En morgon tidigt funno bröderne på Ulfsjöns strand
trenne mör, de fagraste, som de någonsin sett, och
deras svanhamnar lågo invid dem. Bröderne förde dem
hem med sig och togo dem till sina hustrur, så att
Slagfinn fick Svanhvita, Egil Alrun och Vaulund
Allhvit, hvilka namn de trenne tärnorna buro. –
Led så tiden fram och bröderne tyckte sig lefva
det lyckligaste lif. Men på åttonde vintern började
qvinnorna längta, och den nionde skilde ödet dem och
deras männer åt.
Kommo en afton från jagten hemlängtande jägarne och
funno salen öde. De genomsökte den, de sökte vid
stranden, i skogen – men sal och strand och skog voro
öde. Borta var Svanhvita, borta Alrun och Allhvit.
De båda äldre bröderne foro då att söka sina hustrur,
Egil österut, Slagfinn åt söder.
Men Vaulund ensam
satt i Ulfdalen;
slog guldet röda
kring ädla stenar,
fogade väl
gyllene ringar –
väntade så
sin ljufva qvinna,
om hon åter
komma månde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
