Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Sagan om Starkodder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med henne på sin gård Thruma. Deras son var
Starkodder, sagornas vidtberyktade hjelte. Bröderne
till hans moder kommo en natt oförvarandes till
Thruma, uppbrände gården, men af fruktan för den
väldige Storverkr vågade de icke ens ett försök att
rädda sin syster; alla brunno inne.
Sonen Starkodder räddades, sagorna förmäla icke huru,
och upptogs i konung Haralds hof, der han uppfostrades
tillsammans med dennes son Vikar. Starkodder
hade likväl icke länge vistats här, förrän konung
Harald öfverfölls, liksom Storverkr, oförvarandes
och nattetid af en konung Herthiof. Harald föll
med allt sitt folk. Hans son togs af Herthiof som
gisslan, och Starkodder togs som byte af en man i
Herthiofs här, som hette Grane, men vanligen kallas
Hrossbars-Grane.
Denne bodde på ön Fenring, och var Starkodder tre
vintrar gammal, när han kom dit, och vistades i nio
hos Hrossbars-Grane. Fösterbrodern Vikar lefde under
tiden hos konung Herthiof och blef satt att sjelf
tredje vaka öfver vårdkasarna på Fenring. Ty emedan
Herthiof var mycket begifven på härnad, så var det
mycket osäkert i hans rike, och hade han derför låtit
på de högsta bergen utsätta vårdkasarna. Den vårdkase,
der Vikar stod, var den vigtigaste, ty den skulle
först tändas, om fiendtlig flotta syntes styra mot
kusten.
Tiden blef dock Vikar lång att lefva hos sin faders
baneman, och pligten att hämnas hade länge manat
honom till handling. Nu tycktes honom tiden vara
inne att börja det verket. Lemnade han derför en
morgon vårdkasen och gick att besöka fosterbrodern på
Fenring. Denne hade växt upp och blifvit ovanligt stor
och reslig för sina år, ehuru han då var endast tolf
vintrar gammal. Vikar fann honom vid sitt inträde
sittande vid eldstaden, der han hade sitt läger,
och var han helt sotig och kolsvart. Starkodder stod
upp, när han fick se Vikar, och denne förundrade sig
storligen öfver, huru storväxt fosterbrodern blifvit
på Fenring.
Emellertid skaffade Vikar sin fosterbroder kläder
och vapen, hvarpå de gemensamt sökte sig skepp och
foro dädan. Folk samlade sig genast till dem, de
bästa kämpar, tretton till antalet, stridslystna och
handfasta män. Så rustad for Vikar att söka hämnd
på konung Herthiof. Men han föll ej oförvarandes
på honom; Herthiof hade haft tid att rusta sig
redo. Sjutio utvalda män hade konungen hos sig och
dertill en otalig mängd annat folk, aktande att
försvara sig inom sin borg.
När nu Vikar och hans män kommo, gjorde de ett så
häftigt anfall på borgen, att portar och dörrar
sprungo upp, och alla stängslen och slagbommar röko
derifrån. Herthiofs män kunde ej hålla ut mot de allt
nedbrytande männen, utan sluppo så Vikar och hans folk
in i borgen. Blef nu den hårdaste strid derinom, ty
konung Herthiof värjde sig länge manligen, och hade
han många och modiga krigsmän. Vikar var ständigt
främst bland de sina, och Starkodder gick hårdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
