Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Sagan om Starkodder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fridssköld.[1]
Konung Vikar lät då blåsa till stillestånd,
hvarpå konungarne sammanträffade och förliktes
med hvarandra, gifvande åt konung Olof det ärendet
att jemka förlikningen dem emellan. Bestämdes då,
att Frithiof skulle lemna sitt rike åt Vikar. Derpå
skildes konungarne, farande en hvar åt sitt håll, men
Frithiof lemnade sitt land. Vikar blef mycket berömd
för denna seger, och vänskapen mellan honom och konung
Olof i Sverige fortfor beständigt till Vikars död.
Konung Vikar satt nu hemma med sina kämpar,
bland hvilka Starkodder var den förnämste
och konungen kärast. Satt han också ständigt i
förnämsta rummet midt emot konungen och var hans
landtvärnsman. Konungen gaf honom många gåfvor och
deribland en guldring, som vägde tre marker, hvaremot
Starkodder gaf konungen ön Thruma, som konung Harald,
Vikars fader, gifvit Storverkr. – Gingo så 15 år.
Då seglade en gång Vikar norrut med mycket
krigsfolk, men hade ej kommit långt, förrän han måste
lägga sig för ankar till följd af motvind. Gudarne
rådfrågades och gåfvo det svar, att Odin ville hafva
en man ur hären. Nu skiftades hären för att kasta
lott, och följt denne på konung Vikar sjelf. Deraf
blefvo alla sorgsna och illa till mods, och beslöt
man att följande dag hålla råd om detta onda ämne.
Om natten vid midnattstid väcktes Starkodder af
en gammal man, i hvilken han, efter att närmare
hafva betraktat honom, igenkände sin fosterfar
Hrossbars-Grane. Denne vinkade honom att följa
sig. Starkodder stod upp, och de följdes åt till
stranden, der de funno en båt. Hrossbars-Grane steg
skyndsamt i båten, och Starkodder följde honom, hvarpå
de rodde öfver till en skogsbevuxen holme, som låg
enstaka. Der gingo de upp och funno midt i skogen en
slät plats, hvarest var mycket folk tillhopakommet,
och hölls ting. På domarestenarna sutto elfva män,
men den tolfte stod ledig. De båda ankomne gingo
dristeligen fram, och satte sig Hrossbars-Grane på
den lediga stenen, då alla helsade honom för Odin.
Odin båd nu domarne beskära och förelägga Starkodder
hans skepnad. Thor, guden, tog då till orda och
sade: »Alf, Starkodder faders morfader, ville hellre
hafva en jätte till måg än Asa Thor, ty lägger
jag honom det före, att han skall hvarken ega son
eller dotter, utan ända sjelf sin ätt.» – »Jag» –
sade Odin – »skipar honom det, att han skall lefva
i tre mansåldrar.» – Thor tillade: »han skall göra
ett nidingsverk i hvarje.» – »Jag gifver honom det» –
sade då Odin – »att han skall ega de bästa vapen och
den bästa härklädnad.» – »Men han skall ega hvarken
land eller strand» – sade Thor. Odin gaf honom vidare
mycken rikedom. – »Det lägger jag dertill» – mälde då
Thor – »att han aldrig skall tycka sig ega
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
