Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Sagan om Hagbart och Signe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sagan om Hagbart och Signe.
Hagbart (eller Habor) var en konungason från
Norge. I en strid hade han och hans bröder skonat
en konung Sivars söner, hvarefter de hade ingått
fostbrödralag. Men Sivars söner lyssnade till onda
råd och öfverföllo och dödade bröderna, då Hagbart
ej var närvarande. Knappt hade dock tidenderna
om brödernes lömska mördande nått Hagbarts öra,
förr än han skyndade att hämnas dem, och töfvade
det icke länge, innan Sivars trolöse söner fått
sin bane af hans svärd. Men konung Sivar sörjde
sina söner, och hans hjerta längtade efter hämnd.
I konungsgården uppväxte Sivars dotter, den
för sin skönhet vidt omtalade Signild. Hagbart
hade i lyckligare dagar, medan han vistades med
fosterbröderna i konung Sivars gård, vunnit den fagra
konungadotterns kärlek, och de hade svurit hvarandra
tro. Men sedan fosterbröderne brutit sin tro och
Hagbart hämnats deras illdåd, vågade han sig ej mera
till konungsgården.
En gång, medan han vistades hemma i Norge, hade nu
Hagbart en dröm, som han omtalade för sin moder. »Mig
tycktes» – sade han – »att jag var uti grönan lund,
allt med min brynja tung, och rann der upp på min
arm så fager en ros, och hvar liten fogel på qvist
månde sjunga, allt för min fagra ros.» – Modern grät
bitterligen, när hon hörde sonen tala så, sägande,
»att om han skulle vinna sin mö, sä vore det henne
(modern) till sorgen lagdt, ty tärnans kärlek skulle
kosta hans lif.»
Hagbart lät sig dock ej afskräcka från att
besöka sin hjertans kär. Han lät sitt hår växa
och lät sy sig jungfrukläder, hvarpå han seglade
hemifrån, för att lära sig qvinnoslöjder,
söm han sade. När han så kom till
Sivars land, gick han, klädd till sköldmö, upp
till konungsgården och rakt till jungfruburen.
Signild satt der med sina tärnor och sydde.
Hagbart sade sig vara sänd af sin fader att
lära sig qvinnoslöjder och blef vänligt emottagen.
Men allt under det han skulle sy, stodo hans ögon
till konungadottern, eller som det står i folkvisan:
Så leka Habors ögon,
som solen utöfver stjernor;
ehvart som stolts Signild var,
dit såg Habor så gerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
