Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Sagubrott om Bråvalla slag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blifvit gjord hård, så att inga vapen kunde bita på
honom. Andra säga, att Odin sjelf förlänat Harald
denna gåfva och att Harald derför lofvat Odin alla
dem, som föllo för hans svärd.
Äfven sin krigskonst hade Harald lärt af Odin. Det
var den så kallade svinfylkingen. Sättet att
svinfylka hären var att uppställa den i form af
en kil, så att en man stod i första, två i andra,
tre i tredje ledet o. s. v., eller också en man
i första, tre i andra, fem i tredje, sju i fjerde
o. s. v. i samma tillväxande förhållande. Namnet
har denna slagtordning fått af sin likhet med ett
svinhufvtid. Den lämpade sig på det förträffligaste
både till försvar och anfall. I förra fallet gjorde
de krigare, som stodo på sidorna af kilen, en half
vändning åt höger och venster, så att de kommo att
stå med ansigtena vända rakt mot fienden, hvarpå de
satte sköldarna sa tätt tillsammans, att hela linien
bildade en enda sammanhängande och ogenomtränglig
sköldmassa, under det de, som stodo i kilens inre,
lyftade sköldarna öfver sina hufvuden och sålunda
bildade ett lika sammanhängande sköldtak.
Var det nu fråga om att angripa, kunde anfallets hela
tyngd riktas mot en enda punkt; och bröt man in i den
fiendtliga hären, så att man tog till med huggvapen,
svärd och yxor, var denna slagtordning i det närmaste
oemotståndlig. Skalderna besjunga den också såsom
den fruktansvärdaste af alla.
Sina hirdmän höll Harald äfven under fredstider i
ständig öfning, så att det berättas, att män funnits
hos konung Harald, hvilka egt den färdighet, att de
kunde hugga ögonbrynen af hvarandra utan att skada
ansigtet. Den, som blinkade för ett sådant hugg,
blef ej godkänd som Harald Hildetands man.
Sigurd Ring hette konung Haralds frände. Han var
son af Randver, som var Radbarts och Audas son, och
således Haralds halfbroder. Hände sig nu en höst,
att denne Ring kom att besöka sin frände konung
Harald. Han blef härligen undfägnad och uppehöll sig
der någon tid, varande det bästa förtroende mellan
fränderna. Men emedan Harald begynte mycket att
åldras, satte han Sigurd Ring öfver hären, att han
skulle skydda landet, och någon tid derefter satte
han honom till konung i Upsala, öfver allt Sveavälde
och Vestergötland, behållande sjelf Östergötland och
Danmark.
Der uppkom dock oenighet mellan de båda
fränderna. Skalderne säga, att det var Odin sjelf, som
anstiftade den.[1]
Anledningar till strid pläga dock
icke vara svåra att finna för tvänne grannkonungar,
i synnerhet om den ene skall vara beroende af den
andre, fastän han känner sig stark nog att trotsa sin
öfverkonung. – Vare emellertid härmed huru som helst,
det blef beramadt, att konung Ring i Sverige och den
gamle konung Harald Hildetand (de finnas, som säga, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
