Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Berättelser ur Sveriges sagoålder
- Sagubrott om Bråvalla slag
- Sagan om Ragnar Lodbrok och hans söner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig till högtiden, var äfven en konung Alfs dotter
till Jutland, som för sin skönhets skull kallades
Alfsol.
Den gamle konungen blef alldeles förälskad i den
fagra konungadottern och begärde henne till äkta,
fastän gudarne vid ett offer afstyrkte det. Men
Alfsols bröder nekade att gifva henne åt den gamle
och skrynklige gubben. Ring blef häröfver högeligen
vred och förkunnade derför konungasönerna krig.
Dessa vore väl modige och tappre män, men fruktade
dock, att de skulle duka under i striden mot den
mäktige öfverkonungen, och gåfvo derför före stridens
början sin syster förgift. – Striden utföll, som
bröderne väntat. Manfallet vände sig snart på deras
sida, och deras här flydde. – När det så berättades
för Ring, som äfven erhållit svåra sår i striden, att
Alfsol var död, lät han föra hennes lik på sitt skepp,
jemte alla de fallna kämparna. Sjelf satte han sig vid
styret, der Alfsols lik var lagdt helt nära invid,
lät hissa seglen och antända skeppet, som för en
frisk vind styrde ut till hafs. Ragnar, konungasonen,
lät på stranden resa en hög till minne af sin fader.
*
Sagan om Ragnar Lodbrok och hans söner.
I Götaland var på denna tid en jarl, mäktig och
rik, som hette Herröd. Han hade en dotter vid
namn Thora, som var den skönaste och raskaste
jungfrun i alla stycken, som henne tillkom och
hvilka bättre äro att ega än att vara utan. Det var
hennes känningsnamn, att hon kallades Borgarhjort,
emedan hon så öfverträffade alla andra qvinnor,
som hjorten de öfriga djuren. Jarlen älskade henne
mycket och lät åt henne uppbygga en jungfrubur med
skidgård ej långt från konungshuset. Han beflitade sig
jemväl derom att skicka sin dotter något, hvaraf hon
kunde hafva förnöjelse. En dag lät han så föra till
henne en liten, men mycket vacker lindorm, som hon
förvarade innesluten i en ask. Men den lilla ormen
tillväxte beständigt, så att han snart icke fick rum
i asken, utan låg i ring omkring den. Efter någon
tid rymdes han icke i kammaren, utan lade sig omkring
hela jungfruburen och var så stor, att stjerten och
hufvudet nådde tillsammans. Blef han derjemte så ond
att vidfås, att ingen vågade sig till jungfruburen
eller borgen, utom den, som gaf ormen hans föda, och
han förtärde en oxe i målet. Jarlen fann detta vara
till mycken förargelse och gjorde så det löftet, »att
han ville gifva sin dotter till äkta åt den mannen,
eho han vara månde, som dräpte ormen.» Tidenderna
härom spordes vida öfver land; dock dristade sig
ingen att angripa den stora ormen.
Ragnar var vid denna tid 15 år gammal, men storväxt
mer än vanligt för de åren, och dertill modig och
hurtig samt vänsäll mot sina män, men förfärlig mot
sina fiender. Han hade länge farit omkring med sina
härskepp, och knappast fans hans like i bragder. Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0113.html
