Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Sagan om Ragnar Lodbrok och hans söner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
qväll och lade med skeppen in i en vik. Om morgonen,
när matsvennerne skulle fara till lands och baka
bröd, fingo de se, hvar der låg en gård helt nära,
och syntes dem lägligare vara att begifva sig dit
och der baka brödet. Gården var Spangarhed.
När de så kommo till gården, träffade de käringen, som
satt och åt ottemål, och frågade henne, »om hon var
matmoder i huset.» –»Jo, är jag väl så», svarade hon;
»men mitt namn är Grima, och är det något ovant. Men
hvilka ären I?» – De svarade: »Vi äro Ragnar Lodbroks
tjenstesvenner och äro komna att baka bröd i land,
och bedja vi dig nu, att du hjelper oss dermed.» –
»Allt för styfva äro dertill mina händer nu», genmälte
käringen, »fast jag förr varit en helt annan både i
fägring och tilltagsenhet och i allo en sådan, som
man tycker bäst vara att ega. Dock har jag en dotter,
som må vara med eder, och lärer hon nu snart hemkomma;
hon heter Kraka, men det är nu så vida kommet, att
jag knappt råder öfver henne.»
Kraka hade, som vanligt, tidigt om morgonen gått vall
med boskapen, då hon i kom att blicka utåt hafvet
och fick se, hvar i en vik helt nära lågo många och
sköna skepp. Hon tog då vid att tvätta och kamma sig,
ehuru käringen hade förbjudit henne det, på det att
ingen skulle få se hennes fägring. Ty hon var bland
qvinnor den skönaste, och var hennes hår så långt,
att det räckte, öfver henne ända ned till marken,
varande dertill fint och mjukt som ett silke. Sedan
hon tvättat sig, gick hon hem och fick der se, att
män voro komna från skeppen, hvilka hade gjort upp
eld och höllo på att baka bröd.
Matsvennerne sågo förundrade på den undersköna
mön och frågade Grima, »om så fager mö vore hennes
dotter.» – Grima jakade dertill. »Olika ären I då»,
sade svennerne, »så ful en trälqvinna, som du är;
ty en mö så fager som Kraka hafva vi icke sett, men
du kan skrämma folk med din uppsyn.» Grima svarade:
»Ej må någon nu se på mig, ty mitt anlete är mycket
förändradt, mot hvad det fordom var, då jag hölls för
fagrare än andra jungfrur.» Emellertid öfverenskommo
svennerne med Kraka, att hon skulle knåda degen,
men de baka ut brödet och grädda det. Kraka gjorde,
som de önskade, men alltjemt hade de sina ögon på
henne, så att de eftersatte sitt arbete, och allt
brödet blef brändt.
Efter uträttadt arbete foro männen åter till skeppen,
men, då de togo fram brödet, sade alla, att aldrig
något bröd blifvit så illa tillverkadt och att
svennerne derför voro straffvärda. Ragnar sporde
efter orsaken, och svennerne omtalade allt, huru det
tillgått, och sade, »att de hade sett en qvinna, som
ej hade sin like i verlden i fägring.» – »Jemnskön
med Thora lärer hon dock icke vara», mälde Ragnar,
men svennerne stodo vid hvad de sagt och menade,
att hon i ingen mån gaf Thora efter. Alltså sade
då Ragnar: »Nu vill jag sända män, som kunna se,
om så är, som I sägen; i annat fall lären I få ett
svårt straff, som så vågat skymfa Thoras minne.» –
Den dagen kunde dock ej männen begifva sig i land,
så stormade det. Men följande dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
