Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Erik Segersäll och Styrbjörn Starke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rustade skepp, men med det vilkor, att han skulle vara
borta i 3 år. Med denna flofta lemnade Björn Sverige.
Af sitt oroliga, våldsamma och stridslystna lynne,
äfvensom af sin ovanlig styrka, fick Björn namnet
Styrbjörn Starke. Med sin flotta seglade han nu först
österut och drog derefter till Östersjöns södra kust
mot Jomsborg.
Jomsborg låg på ön Wollin utanför den Pommerska
kusten och Oderns mynnlingsvik och var egentligen
en borg, som så väl kunde försvara som beherska den
rika wendiska[1]
handelsstaden Julin eller Jomne
(Jume, Jome), som den af nordboarne nämndes. Jomsborg
var ett starkt fäste. Det inneslöt en så rymlig
hamn, säges det, att mer än 200 långskepp der kunde
ligga i säkerhet, och öfver inloppet var bygdt ett
stenhvalf och derpå ett torn, hvarifrån man kunde med
vallslungor krossa hvarje närgången fiende. Sjelfva
hvalfvet eller hamnporten tillslöts med stora,
jernbeslagna portar, hvilka stängdes med jernbommar.
Detta starka fäste intogs af Styrbjörn, och sedan
han sålunda kunde befalla öfver Jomsvikingarne,
som borgfolket kallades, seglade han till Danmark.
Der herskade då konung Harald Gormsson, med tillnamnet
Blåtand, en son af Gorm den gamle, hvilken var den
förste, som till ett välde förenade de många smårikena
i Danmark. Styrbjörn for härjande fram i Danmark,
tills der slutligen blef en förlikning mellan honom
och konung Harald, till följd af hvilken Harald gaf
honom sin dotter Tyri till äkta. Sedan Styrbjörn så
firat bröllop med den sköna konungadottern, drog
han åter till Jomsborg, der han samlade tillhopa
en flotta af 1,000 skepp, med hvilken han återkom
till Danmark. Nu tvang han danskarne att gifva
sig 200 skepp och rättighet att utvälja, hvem han
ville, att följa sig på det tåg, som han nu hade
i sinnet. Styrbjörn valde konung Harald sjelf att
följa sig, och med den flotta, han sålunda bragt
tillsammans, seglade han norrut till Svithiod,
aktande att bekriga konung Erik i Upsala och kräfva
hämnd för sin faders död, om hvilken det talet gick,
att han dött af förgift.
Konung Erik lät budkafveln gå, så fort han fick
underrättelse om, att Styrbjörn med sin flotta
kommit in i Mälaren, och Svea-hären samlades vid
Upsala. Hos konung Erik var en vis och dertill mäktig
man, lagmannen i Tiundaland Thorgny, och rådde denne
att genom nedslagna pålar göra segelleden till Upsala
ofarbar. Detta skedde, och när Styrbjörn kom dit, steg
han med sitt folk i land och gjorde det löftet »att
aldrig mera lemna Svithiod, utan här segra eller dö».
För att afskära all möjlighet till flykt för sina
män lät han derpå sätta eld på alla skeppen. När
konung Harald såg elden från Styrbjörns skepp och
sedan han förnummit hans beslut, lade han ut från
land och seglade hem till Danmark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
