Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Jomsvikingasagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han skall till och med hafva offrat åt dem sin lille 7-årige son Erling
för att erhålla seger.
Ett förfärligt oväder utbröt derefter med storm och hagel, och det
berättades, att man kunnat se, huru tvänne qvinnor, hvilka sades vara
Thorgerd Horgabrud och Yrpa och till hvilka jarlen offrat sin son,
stridde framför framstammen på jarlens skepp, skjutande pilar mot
fienden från hvarje finger.
Häraf förvirrades Jomsvikingarne. Sigvald var den förste, som lät
kapa tågen, hvarmed hans skepp var bundet vid de andra i linien, och
tog flykten ut åt fjorden. Hans broder Thorkel och en Jomsviking till
följde efter. Då Vagn Åkesson såg Sigvald vända till flykt och fara
förbi sig, ropade han i högsta förbittring: »hvarför flyr du, din onda
hund, och lemnar dina män i sticket? Den skammen skall låda vid dig
hela ditt lif!» – Med dessa ord kastade han ett spjut efter mannen,
som satt vid rodret, troende det vara Sigvald. Men denne hade för
köldens skull tagit en åra, och Vagns säkra spjut genomborrade i
jarlens ställe en oskyldig.
Emellertid blef flykten allmän. Endast Vagn och Bue den digre
höllo stånd. Erik jarl hade lagt sig med sitt skepp Jernbarden vid
sidan af Bue. Hakon jarl, som nu fick fria händer, lade sig på den
andra. Kampen blef här den häftigaste. På Bues skepp voro tvänne
stamboar, Hovard den huggande och Aslak Holmskalle, hvilken
senare stred utan hjelm, så att man trodde, att jern icke bet på honom.
Dessa sprungo upp på Hakons skepp och gjorde der stor ödeläggelse.
Två Isländare, Thorleif Skuma och Thord, som voro ombord hos
jarlen, ilade emot Hovard och lyckades till slut hugga bägge fötterna af
honom, hafvande dock Thord dessförinnan mist sin högra hand, och
Thorleif fått stora sår. En annan Isländare fattade en stor ambolt,
som stod på däcket och nyttjades att iståndsätta vapen, lyftade den
med båda händerna och stötte spetsen mot Aslaks hjessa, så att denna
sprack och hjernan rann ut. I detsamma kom Erik jarl och hans män
från Jernbarden upp på Bues skepp. Den förste, som äntrade, var
Thorsten Midlang. Han träffade genast på Bue sjelf och högg honom
öfver ansigtet, så att framskärmen på hjelmen splittrades och näsan
klöfs. Bue högg Thorsten tillbaka i sidan, så att han delades i två stycken.
Men då han emellertid såg, att ett längre försvar båtade till intet,
fattade han två kistor, fylda med guld, hvilka han alltid plägade föra med
sig, en i hvar hand, störtade sig i hafvet och ropade högt till sitt folk:
»Öfver bord, alla Bues män!» Alla, som kunde, följde honom, men
många föllo på skeppet.
Nu vände sig alla mot Vagn. Hans skepp var ovanligt högt, så
att det dröjde länge, innan man kunde äntra det. Slutligen lyckades
det, och efter en häftig strid blefvo Vagn och 30 af hans män fångna.
Så slutade striden. Sigvald hade flytt med 35 skepp, 25 blefvo
segrarnes byte. Hakon Jarl hade vunnit en fullkomlig seger.
Vagn och hans män fördes i land och sattes på en trästam, der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
