Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Olof Skötkonung och Olof Tryggvason
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som en drottning eljes borde hafva. Och bad hon med
tårar och många fagra ord, att konungen ville skaffa
henne tillbaka de egodelar, hon egde i Wenden. Men
alla Olofs män afrådde honom från den resan.
En vacker vårdag, då konungen gick ut, kom en
man emot honom och höll i handen några sköna
blommor. Konungen tog en och gick med den genast
till drottningen. Men när han kom in i stugan,
der hon satt, fann han henne gråtande, och då han
ville räcka henne den fagra blomman, sköt hon undan
den med handen, sägande: »Större skänker gaf konung
Harald Gormsson, och fruktade han mindre att kräfva
tillbaka sin egendom, än som du nu gör; hvilket han
väl visade den tid han drog till Norge, tagande det
hela riket med skatter och egodelar. Men du törs icke
draga genom Danmark för konung Sven, min broder.»
Då sprang Olof upp helt vred och sade: »Aldrig skall
jag rädas att visa din broder, konung Sven, att der
som vi en gång råkas, lärer visserligen han blifva
den tappande.» Och så lät konungen rusta till färden,
och sedan han öfvervarit den svenske jarlen Ragvald
Ulfssons (Skoglar Tostes sonson) dop och gifvit honom
sin syster Ingeborg till äkta, samt deras bröllop
blifvit firadt, seglade han söder ut emot Wenden.
Nu randades hämndens dag för drottning Sigrid. Öfver
sin son, konung Olof i Sverige, kunde hon fullkomligt
råda, och sin man visste hon äfven att leda, dit
hon ville. Ideligen talade hon om, »huru Svens fäder
ingalunda skulle låtit en sådan skam komma vid sig
som den, hvilken drabbat Sven, i det Olof i Norge
tagit hans syster till äkta, honom ohördan; och vore
det orsak nog att anfalla honom». Genom dylikt tal
bragte hon det slutligen så vida, att Sven tidigt om
våren sände bud till Olof i Sverige och Erik jarl,
Hakon jarls son, som vistades i Sverige, att de skulle
möta Sven i Danmark, hvardera med sina flottor, så
skulle de sedan gemensamt angripa Olof Tryggvasson.
Den svenske konung Olof och Erik jarl jemte dennes
broder Sven kommo med sina flottor och anlände till
Danmark kort efter, sedan den norske konungen seglat
derförbi öster ut åt Wenden till.
Sigvald jarl, jomsvikingajarlen, han, som så
nesligt flydde ur slaget i Hjorungavåg, intager i
denna berättelse ett vigtigt rum, ehuru ingalunda
till sin ära. Han hade hittills stått i ett spändt
förhållande till Danmark och konung Sven. Nu förenade
gemensamma fördelar dem båda mot Olof. Sigvald åtog
sig nu att inleda Olof Tryggvasson i det försåt,
man ville utställa för honom. Jarlen begaf sig först
till Jomsborg och träffade derefter konung Olof i
Wenden, och huru de talades vid der, vann jarlen helt
och hållet konungens kärlek och förtroende. Jarlens
hustru Astrid var Olof uppriktigt tillgifven.
Det blef nu en lätt sak för Sigvald att ställa så till
att konungens hemresa blef, än af det skälet, än af
ett annat, uppskjuten, tills jarlen nemligen fått bud
från konung Sven med underrättelse, att de förenade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
