Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vikingarnes röfverier, men ofta, kanske just på grund häraf, var köpmannen
äfven viking.
Men allt härunder saknade icke nordbon sinne för sådana
öfningar, som tjenade att skärpa och utbilda tanken och förståndet.
Bevisen så på det ena som det andra finna vi enklast och bäst framstälda
i en gammal sång, som tillskrifves Odin och kallas Havamal. Den
sången är väl värd att kännas, och vi införa den derför här.
1. Vinklar alla
du väl omskåda,
förrn fram du träder;
ty ovisst är,
hvar ovän sitter
för dig inne.
2. Hell den, som gifver! –
in kom en gäst –
hvar skall han sitta?
Nog den får ila,
som vid andras dörrar
sitt väl skall söka.
3. Eld den behöfver,
som in är kommen,
om knän frusen;
af mat och kläder
har han behof,
som öfver fjellen farit.
4. Vatten behöfver
torkduk och gästfrihet
den till gästnings kommer.
Vänligt sinne
lät honom röna,
tal och gensvar ega.
5. Förstånd behöfver
den vida färdas;
allt sämer sig hemma;
till ögonspel varder
den intet förstår
och bland vise sitter.
6. På sitt förstånd
stödje sig mannen icke,
akte på lynnet:
den klok och ordkarg
kommer till gården,
skadar sig sällan:
ty bättre vän
får man aldrig
än manvett mycket.
7. En varsam gäst,
som kommer till herberge,
talar ej mycket.
Med öron han lyssnar,
med ögon han skådar;
så forska de vise.
8. Säll är den,
som sig förvärfvar
lof och bifall.
Vanskligt är allt dock,
som mannen eger
i annans bröst.
9. Säll är den,
som lof och klokhet
sjelf eger i lifvet[1];
ty onda råd
man ofta tagit
ur annans bröst.
10. Ej bättre börda
man bär på vägen
än vishet mycken;
bättre hon är än guld
på okänd ort;
hjelp hon är i nöden.
11. Ej sämre börda
man bär på vägen
än dryckenskap mycken.
Ej är så godt,
som männen tala,
öl mennisko-barnom;
ty mindre,
allt mer han dricker,
vet mannen till sig.
12. Glömskans häger
öfver ruset hvilar;
han bortstjäl männens sansning.
Af denna fogelns fjädrar
var jag fjettrad
i Gunladas[2]boning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
