Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
47. De ädle, milde
sällast lefva,
och nära sällan sorgen;
men fåvisk man
är tvehugsen,
och en sniken sörjer gåfvan.
48. Kläder mina
gaf jag på vallen
tvänne trädmän<footntoe>Vandringsmän.</footnote>;
hjeltar de tycktes,
när skygd de hade:
försagd är nakot man.
49. Det träd förtorkas,
som står vid vägen
utan skygd af bark och blad.
Så är en man
förutan vänner;
hvi skall han länge lefva!
50. Som eld brinner
de ondes fred
i fem dagar;
men på den sjette
slocknar den ut;
då sämre blir all vänskap.
51. Ej mycket
skall man gifva;
ofta vins pris för litet.
Med halft bröd
och kärlek på häll
vann jag en fulltrogen vän.
52. Små äro sandkorn,
små äro vattendroppar,
små menskornas tankar.
Icke vordo
jemnvise alla;
hvart sekel blott bär en man.
53. Godt förstånd
hvar man bör ega,
ej för mycken vishet.
Honom bland menskor
är fagrast lifvet,
som rätt vet, hvad han vet.
54. Godt förstånd
hvar man bör ega,
ej för mycken vishet.
Ty den vises hjerta
sällan af glädje rörs,
om det en allvis eger.
55. Godt förstånd
hvar man bör ega,
ej för mycken vishet.
Ingen förut
forske sitt öde;
honom är sorglösast anden.
56. Brand vid brand brinner,
till dess förbränd han är;
en man af män,
af talet blir känd;
dåren af sitt högmod.
57. Tidigt skall uppstå
den, lif och gods
mycket vill vinna.
Liggande ulf
får sällan ett ben,
ej slumrande mannen seger.
58. Tidigt skall uppstå
och gå sitt verk att se,
den få arbetare eger;
mycket försummar den
om morgonen sofver.
På husbonds tillsyn halft godset beror.
61. Spörje och tale
den kunnig är
och så vill nämnas.
Åt en dig förtro,
ej åt den andra;
verlden vet, hvad trenne veta.
62. Undrande stirrar
örnen på vilda hafvet,
då till strand han kommer;
så är den man,
bland många kommer,
der vänner få han eger.
63. Sin makt hvar vis
och rådig man
med hof skall bruka.
I de tappres samling
väl han finner, att ingen
ensam är den tappraste man.
64. Klok och försigtig
vare hvar man,
i förtroendet varsam;
ofta de ord,
åt andra förtros,
man dyrt får gälda.
65. Mycket för tidigt
kom jag på många ställen,
kom för sent till andra;
än var drycken slut,
än otillredd;
alltid i otid kom okär gäst.
67. Eld är bäst
bland menniskobarn
och solljuset,
om sin helsa
menniskan njuter
och utan last får lefva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
