Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Kristendomens strider med och seger öfver hedendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som lågo vid gränsen. Andra omständigheter bidrogo
ock härtill. Vestgötarne bodde längre bort från
Odins-lärans medelpunkt, Upsala-templet, och deras
främste man, jarlen Ragvald Ulfsson, Sigrid Storrådas
brorson och Thorgny Lagmans fosterson, öfvergick
tidigt till kristendomen, följd af de förnämste i
landet.
Dermed förhöll sig så. Olof Tryggvasson satt år
999 om vintern, som sagan säger, »med stor prakt
och omgifven af en talrik församling» i Nidaros
(Trondhiem). Bland de många förnäma och ansedda
männen, som den vintern gästade konungens hof,
var äfven Hallfred Vandrådaskald, som nyss var
återkommen från en längre handelsresa, hvarunder han
äfven besökt Olof Svenske i Upsala och Ragvald jarl
i Skara. Konung Olof Tryggvasson fann synnerligen
behag i att spörja om nabofurstarnes seder,
och Hallfred måste förtälja honom mycket om den
svenske konungens hof och om jarlen i Skara. Den
senare prisades högligen af Hallfred, hvilken sade,
»att jarlen till och med yttrat den önskan att ingå
vänskapsförbindelse med Olof Tryggvasson och fria till
hans syster Ingeborg». – Hallfreds ord bekräftades
samma vinter; ty bud kommo från den svenske jarlen,
som anhöllo om konungasysterns hand. Konungen blef
glad deröfver, men hänsköt saken till Ingeborg sjelf,
hvilken icke hade annat att invända deremot, än att
jarlen var hednisk. Sändebuden fingo derför återvända
med den helsning, »att om jarlen ville möta konungen,
när han följande sommar kom söderut i landet, skulle
de muntligen afgöra ärendet».
Sommaren kom, det var år 1000, och konungen
var på sitt tåg söderut kommen till sin svåger,
Erling Skjalgssons gård, Solö, och der var för hans
emottagande tillrustadt ett präktigt gästabud. Vid
detta gästabud infann sig enligt aftal Ragvald jarl
och framstälde personligen sitt frieri. Konungen
fordrade då af jarlen, att han skulle låta döpa sig
och äfven arbeta för Vestergötlands kristnande. Jarlen
lofvade det, och så blef genast bröllopet hållet,
hvarpå konungen tog ett kärligt afsked af honom och
sin syster, gifvande tillika jarlen med sig de för
omvändelseverket nödvändiga presterne.
Dessa trenne omständigheter – aflägsenheten från
Upsala, sjelfva det naturliga läget och jarlens
omvändelse – bidrogo till kristendomens tidigare
utbredande inom Vestergötland och i allmänhet inom
Götaland.
Orsakerna till den främmande lärans framgång hos våra
hedniska fäder ligga dock icke alla uti yttre och
tillfälliga förhållanden. De båda lärorna hade i sitt
innersta väsende många beröringspunkter, som lemnade
vägen för den nya och lättade öfvergången från den
gamla. Hvad de kristne missionärerne sade om verldens
och menniskans skapelse, om ett lif efter detta med
belöning för det goda och straff för det onda, ljöd
ingalunda främmande för nordbon. Hans egen religion
lärde honom, att grundämnet till hela hans verld och
alla hans gudar var utgånget och frambragt af ett
enda mäktigt väsende, hvars namn han ej vågade nämna,
men som skulle komma en gång i tidernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
