Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sanct Sigfrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafva sin hofhållning i det gamla Upsala[1].
Biskopsstolen i Husaby var den första i Sverige,
och Skara stift (ty biskopssätet flyttades, sedan
domkyrkan i Skara blifvit uppbyggd, dit) är således
utan all fråga det äldsta i det egentliga Sverige.
Sorgliga tidender kommo sunnan ifrån, medan Sigfrid
var i Vestergötland. Hans trenne fränder hade med
omsorg och kärlek vårdat församlingen i Östrabo. Men
deras präktiga kyrkotyg, deras fat, bägare och
skedar af silfver och guld retade några rofgiriga
mäns vinningslystnad. De öfverföllo hemligen en
natt de tre missionärerna och dödade dem[2].
Deras hufvuden afhöggos och kastades i ett stort ämbar,
som fyldes med stenar och nedsänktes i en sjö der
bredvid. De döda kropparna drogos in i skogen,
hvarest man uppkastade en stenhög öfver dem. På
det stället skedde emellertid sådana järtecken,
att om dagarna hopar af korpar samlade sig dit,
men om nätterna stod en hög ljuspelare deröfver,
och då detta väckte folkets uppmärksamhet, flyttade
mördarne sina offers kroppar till ett annat ställe,
som aldrig blef bekant.
Djupt bedröfvad skildes Sigfrid, sedan han fått
dessa tidender, från konungen, som deltog i hans
sorg. Vägen åter till Värend var tung, tyngre arbetet,
som mötte; men S:t Sigfrid »hade sig sjelf ospardan
till Guds tjenst», om dagen i predikande och om natten
i böner. När han så en natt sörjande vandrade utmed
Helgasjöns strand, såg han trenne klara stjernor
stråla på vattnet, och som han stod och såg på dem,
kommo de allt närmare den östra stranden, der han
stod. Sigfrid afdrog då sina skor och gick ut i
vattnet de trenne ljusen till mötes. Då försvunno
ljusen på en gång, och han såg dem icke mera. Men
vid han lutade sig ned träffade hans hand ett ämbar,
som han förde i land. I ämbaret lågo hans fränders
afhuggna hufvuden. Den gamle mannen greps djupt
af sorg, heta tårar runno utför hans kinder och i
nattens tystnad utropade han: »Hämne Gud detta!» –
Då svarade röster från de tre hufvudena: »På barn
och barnabarn skall der varda hämnadt.» – Det har
blifvit upptecknadt, att mördarnes afkomlingar många
led igenom fingo umgälla fädernes brott.
Kort derefter skall konung Olof hafva kommit till
Värend och pålagt landet stora böter, hvilka han
erbjöd Sigfrid. Denne ville dock, att konungen skulle
behålla penningarna och anhöll i stället om liggande
gods till underhåll åt kyrkan. Konungen gaf då sina
gårdar Hof och Tjurby till everldlig ego åt Östrabo
kyrka. Sålunda bildade sig här ett nytt stift, det
småländska, vid sidan af Vestgötastiftet.
Sedan skall Sigfrid hafva genomfarit hela Sverige,
döpande, byggande kyrkor och invigande prester. Föga
känna vi för öfrigt af hans lefnad; icke ens hans
dödsår är fullkomligt bekant. Han gick en gång – det
var på en långfredag – i bad för att vederqvicka sig;
men deröfver att på sådant sätt hafva begått Kristi
korsfästelses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
