Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik X Knutsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon hjelp utifrån. Den siste af sverkerska ätten
hade i slaget vid Lena icke mindre än 16,000 man
danska hjelptrupper[1].
De erikska konungarne åter
kämpade i spetsen för inhemska krafter.
Må emellertid orsakerna hafva varit hvilka som
helst. Sjelfva giftermålet är obestridt, och likaså
det förändrade förhållande, som efter detsamma
inträdde mellan erikska ätten och Danmark. Konung
Valdemar lemnade sitt bifall till den svenske
konungens begäran, och hans kungliga brud fördes
oförtöfvadt öfver till Sverige.
Sedan fartyget kastat ankar på svenska stranden, var
konungabruden den första, som steg i land. Till hennes
möte voro många svenska herrar och fruar, och ståtliga
hästar, hvilkas sadeltyg glimmade af silfver och guld,
framleddes för hennes vidare färd.
»I sitten nu upp och hvilen härpå,
stolts jungfru! I må icke längre gå.»
»Och vore jag mig i min faders land,
jag körsven finge och förgyllande karm.»
»I före oss ej hit några jutska seder.
Sadel af sölf och förgyllande mila,
dermed plägar de svenska fruar utrida.
Och så hafver varit gammal sed;
så länge vi lefva, vi blifva dervid.»
»då blef det stor lust och mycken gamman,
det ädla konungapar blef gifvet tillsamman.
Och konungen tog sin käresta uti famn:
Stolts jungfru! I lefven hos mig utan harm!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
