Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan I Sverkersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På sin kröningsdag gaf konung Johan åt biskop Carl,
såsom ett bevis på sin sonliga kärlek för all den
ära och tro, biskopen visat honom så i motgång
som medgång, ett jordagods af sitt fädernearf till
evärdelig ego för Linköpings biskopsstol.
Biskop Bengt II i Skara var för dessa tider en man
af mycken betydenhet och stort inflytande. Det ofvan
nämnda kungabrefvet, hvarigenom åt biskoparna skänktes
de sakören, som föllo af kyrkans landtbor, är i
första rummet stäldt till biskop Bengt i Skara. Han
skall enligt biskopslängden hafva varit en sträng och
brådsint man, så väl mot lekmän som klerker, och hafva
förödt mycket gods, och när han for omkring landet,
var det mera som en verldslig herre än som biskop. Så
stort följe af väpnade män hade han med sig, och
mängden af biskopens hästar och hans kostsamma
hofhållning i öfrigt gjorde, att han måste pålägga sitt
stift svåra utlagor och sammanskott. Så förvaltade
han staf och stol, att han samlade härvapen, brynjor
och sköldar, heter det i biskopslängden.
Hvad som här är nämdt om biskop Bengt, gäller dock i
allmän-mänhet om de höga prelaterna på den tiden. Ty
i ett praktfullt och kostsamt lefnadssätt hade de
hunnit långt från de första missionärernes fromma
enkelhet, och helt och hållet förgätit Kristi bud
till sina apostlar och de första lärarnes till sina
utskickade, att lefva af eget, ej af de omvändas
arbete. Men det var alldeles naturligt att så skulle
gå, då kyrkans högsta platser redan eftersträfvades
af rikets mäktigaste slägter, af konungarnes fränder.
I dessa tider af beständig oro och beständiga krig
var det också lätt för en biskop att deruti inblandas,
i synnerhet som hans råd icke blott ofta efterspordes,
utan äfven var det gällande.
Vid konung Johans kröning i Linköping var biskop
Bengt med, och mellan honom och påfven i Rom rådde
så nära gemenskap, att den senare ville genom biskop
Bengt till och med meddela erkebiskopen i Upsala sina
föreskrifter.
Denne biskop dog på en visitationsresa i Uplanden,
hvarmed troligen icke menas landskapet Upland, utan
den trakten kring Kinnekulle, der nu Vesterplana,
Medelplana och Österplana socknar ligga.
Bland verldslige store hafva vi nästan öfverallt
i landet endast Folkungar. Hvarhelst der fans en
förnämligare och mera framstående plats i samhället,
så finna vi den upptagen af en Folkunge. Att följa
dessa Folkungar i spåren, huru de så småningom
utvidgade sin makt och sitt inflytande, tills
slutligen all makt inom riket låg i deras hand,
är omöjligt. Att så var, visa oss de följande
händelserna.
Birger Brosa, den mäktige jarlen, som hade en
enkedrottning till gemål och en konung till måg, som
i sin gård emottog konungasöner och skänkte dem råd
och hjelp, och om hvilken häfderna icke hafva annat än
godt att förmäla – honom hafva vi sett framträda och
handla, om vi så få säga, i förgrunden. Han skymmer
till och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
