Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan I Sverkersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tills man i förra århundradet fann sig derutinnan
bedragen. Kyrkan skulle nämligen då till en del
ombyggas, och då dervid sakristian refs, fann man
intet tecken till någon ihålig pelare, icke heller
till någon inmurad kropp.
Det är dock sönernas minne, som fört med sig till
sena efterverlden Magnus Minniskölds och Ingrid
Ylfvas. Tvänne af dem äro utan gensägelse sin samtids
ypperste män. Om den yngre af dessa få vi under den
närmast följande konungen tillräckligt tillfälle att
tala.
Eskil (eller Askel) var den äldre af dem. Han var
lagman i Vestergötland och intager en betydande
plats i dessa tiders och deras båda sista konungars
historia. Han skildras som en man kunnig i alla rätter
och i all måtto väl skickad för sitt kall, så att han
visste säga, hvad rätt och lag var. I lärdom kunde
han mäta sig med klerkerna, så att han deruti ej gaf
någon efter. Presterne voro på den tiden i allmänhet
de ende, hos hvilka lärdom fans. Att vara lärd som
en klerk, ännu mer att i lärdom ej öfverträffas af
någon, antyder således ensamt för sig en ovanlig
man. Manhaftig var lagman Eskil derjemte och väl
förfaren i allt hvad till svärd och strid månde
höra. I råd och dåd var han en man för sig med sådan
gåfva af Gud, att framför andra män han egde ett
stort förstånd och skicklighet i allt och öfvergick
alla rikets höfdingar. »Hvad må jag nu mera om honom
säga» – yttrar häfdatecknaren vid Vestgötalagen –
»utan detta, att sent födes en annan slik man.»
Eskil skall hafva varit särdeles verksam i sitt
kall såsom lagman. Med största omsorg sporde han och
letade efter Lums (Lumbs, Lumbers) och andra gamla
lagar till kännedom om landets bruk i fordomtima,
och då han fann dem, begrundade han dem med mycken
snille och urskilning. Han lade sålunda grunden till
den äldre Vestgötalagen.
Lagman Lumb eller Lumbr nämnes såsom Vestergötlands
förste lagman, och gjorde en samling af Vestgötarnes
domareregler, som efter honom fick namn af Lumbs lag,
liksom Vigers flockar inom Upland fingo namn af sin
samlare och ordnare Viger, som skall hafva lefvat
på Ingiald Illrådas tid, och om hvilken det heter i
företalet till Uplandslagen, att »han var en hedning
i heden tima». Lagmanslängden vid Vestgötalagen säger
om Lumbr, »att han var född i Vangum[1], och der ligger
han i en kulle, förty att han var hedning».
Rummet näst efter denna Lumbr intages med skäl af
lagman Eskil, såsom en nitisk lagarnas samlare och
ordnare, och föddes sent hans like, så dog också
sent hans minne bland Vestgötarna. »Väl är dem god
lag lyser och i skrift kommer; såsom mur omkring
hus för ovänner, så äro de värn mot ovänner.»
Lagman Eskil var gift med den Christina, som vi
sågo i Konghäll bortföras från sin moder, konung
Sverres enka. År 1215 ingick han detta äktenskap.
Christina var då enka efter den norske jarlen Håkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
