Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan I Sverkersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det var kristnadt, d. v. s. man skulle strida mindre
för den ära, som striderna skänkte, än för Kristus
och hans lära. Detta förhindrade dock ej, att man
så väl nu som långt senare under kommande tidskiften
finner män, som älska striden för dess egen skull.
En omständighet, som dessutom kunde rikta
korsfararnes blickar just på Estland, var de ständiga
härjningarna af sjöröfvarflottor från detta land och
synnerligen från den utom Estland belägna ön Ösel. Vi
påminna oss väl det blomstrande och rika Sigtunas
förstöring. Fem år derefter 1202 hade åter en sådan
sjöröfvarflotta från Ösel, bestående af 16 härskepp,
härjat på kusten af Bleking i Listers härad, plundrat
kyrkorna, tagit bort klockorna och dels ihjelslagit,
dels i fångenskap bortfört landets inbyggare. Orsaken
till detta konung Johans tåg blir då densamma som den,
hvilken bestämde Erik den heliges tåg till Finland,
ett försök att hämma det onda i sjelfva källan.
Konung Johan rustade sig och seglade tillsammans
med sin jarl Carl och den ofvan nämnde biskop Carl
i Linköping öfver till Estland. År 1220 landade
den svenska flottan vid Estlands kust, gent emot ön
Ösel. Denna del af landet kallades Rotalien[1] eller
af tyskarna Wieck och utgjorde sydvestliga delen af
den Estländska halfön, hvars nordvestra del var det
ofvan nämnde Harrien. Der i Rotalien eller Rotala,
såsom namnet finnes i gamla inhemska anteckningar,
låg vid stranden ett slott, som hette Leal (eller
Lehal), hvilket Svenskarne bemäktigade sig och der
de slogo läger.
Innan något vidare hunnit uträttas, och medan
ännu konung Johan befann sig på slottet, ditkommo
sändebud från biskop Albert och Svärdsriddarne,
hvilka tillkännagafvo, att dessa länder redan
blifvit af biskopen och riddarne omvända till
kristendomen. Derjemte varnade sändebuden konungen
att ej sätta för mycken lit till Esternes ord. De voro
opålitliga och svekfulla, och konungen borde alltid
hafva fullstark här omkring sig.
Emellertid började konungen sitt omvändelseverk. Han
lät sina prester genomvandra landskapet, predika om
Kristus och döpa de ännu oomvända. Tillika lät han
bygga kyrkor. Sedan konung Johan sålunda tillbragt
någon tid i landet, hvarunder Svenskarne på sina
vandringar äfven framkommit till Danskarna i Reval och
samtalat med dem, vände konungen åter hem till sitt
land igen. Jarlen qvarlemnades dock jemte biskopen och
tillika med dem 500 man till besättning på slottet.
Svenskarne ansågo sig ej hafva något särdeles
att frukta, omgifna som de voro af kristna
makter på tvänne sidor, nämligen Danskarne i
Reval och Svärdsriddarne i Riga. De bedrogo sig
dock. Tidigt en morgon – den 8 Augusti 1220 – i
första daggryningen väcktes de af en talrik här, som
kommit öfver hafvet från Ösel och nu kringrände Leal,
anläggande eldar rundt omkring för att sätta slottet
i brand. Svenskarne gjorde ett utfall ur slottet,
men deras tapperhet förslog icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
