Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik XI Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
träffa den svenske jarlen och söka förmå honom att
vända tillbaka. Hakon gaf sitt samtycke till Gunnars
förslag, men gaf honom uttryckligen den befallning
att ej vara mångtaligare med jarlen, än hvad hans
sändebud hade varit med konungen.
Gunnar anträdde då färden och träffade jarlen i
Vestergötland. Birger mottog honom kallt och var oblid
i talet, så att Gunnar kunde nogsamt se, att han ej,
efter som konung Hakon ville, med ordkarghet skulle
lyckas vinna något af jarlen. Han började derför
utveckla skälen för och nödvändigheten af att det
beramade mötet ej ytterligare blefve afbrutet. Den
förtörnade jarlen svarade emellertid härtill tvärt
nej. »Konung Erik har dragit upp till Östergötland»,
sade han; »man kunde ej besvära konungen med så lång
färd tillbaka.» – Gunnar blef dock ej svarslös. »Du,
Birger», sade han, »är dock både jarl och konung;
och är derför din närvaro ensamt tillräcklig.»
Dessa norrmannens ord klingade väl i Birgers öron,
och Gunnar lyckades slutligen genom sin vältalighet
blidka honom, så att han beslöt att vända åter till
Lödöse. Med detta besked kom Gunnar tillbaka till
sin konung.
Konung Hakon lade då med flottan högre upp i elfven
intill Thorskabacken[1] på vestra stranden midt för
Lödöse, och der afbidade han jarlens ankomst.
Sedan jarlen ankommit till Lödöse, började sändebud
gå emellan honom och konungen. Först underhandlade
man om den föreslagna trolofningen mellan Birgers
dotter Richissa och den norske konungens son. Härom
kom man dock snart öfverens. När detta var uppgjordt
till ömsesidig belåtenhet, vexlades gisslan,
och jarlen for öfver elfven för att personligen
samtala med konungen. Der afhandlades då mellan
dem om fred mellan de båda rikena, och man gjorde
den öfverenskommelse, att det ena riket icke skulle
lemna någon undsättning åt det andra rikets fiender,
ej heller skulle det ena rikets fiender hafva
något tillhåll i det andra, och skulle vänskapen
obrottsligen hållas å ömse sidor. I afseende på
giftermålet blef så aftaladt, att det skulle vinna
sin fullbordan, när konungen och jarlen funno tiden
dertill läglig. När så allt var i godo öfverenskommet
och vänskapen mellan båda rikena stadfästad, skildes
jarlen och konungen, och en hvar drog hem till sitt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
