Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Birger jarl, riksföreståndare - Birger jarl och konungarne i Norge och Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi må dock ej tro, att desse hertigar blefvo
sjelfständiga furstar. De skulle alltid stå under
konungen, såsom deras och de öfrige undersåtarnes
gemensamme herre.
Birger jarl och konungarne i Norge och Danmark.
Fram på sommaren år 1253 seglade en flotta af många
skepp fram genom utloppet af Göta elf och lade till
på kusten af Hisingen vid Lindholmen[1]. Det var en
norsk flotta och ombord var den norske konungen sjelf,
den gamle Hakon tillika med sin son.
Vid samma tid kom antågande från landsidan Birger
jarl med en här af 6,000 man. Han slog läger på
Gullbergsed, der som Mölndalsån utfaller i Göta
elf. Bland de många svenska herrarna i jarlens följe
och höfdingarna för hären såg man äfven den unge, här
ofvan omnämnde junker Carl Ulfsson. Desslikes var hos
jarlen en främling från andra sidan Östersjön. Det var
en rysk furste, Andreas Jaroslowitsch. Han var broder
till den af oss redan kände Alexander Newsky. Andreas
hade måst lemna sitt rike för Mongolerna, hvilka då
beherskade Ryssland. I Sverige blefvo den flyktande
fursten, äfvensom hans gemål, gästfritt mottagna af
jarlen.
Så fort jarlen hade anländt, infann sig hos honom
den unge konung Hakon, hans måg, för att helsa honom
välkommen. Följande dagen sammanträdde Birger och
den gamle konungen och samtalade med hvarandra.
Orsaken till detta möte mellan Birger och den
norske konungen var ett beslut att gemensamt tukta
Danmark. Till följd af fiendtligheten mellan Danmark
och Lybeck under de föregående åren hade den norska
handeln lidit betydligt. Jarlen åter var högeligen
missnöjd öfver det understöd, de upproriske herrarne
fått i Danmark. Dertill hade danske och lybske
sjöröfvare gjort vattnen osäkra samt öfverfallit och
plundrat både norska och svenska skepp. Lybeckarne
hade emellertid skyndat att återställa det fredliga
förhållandet mellan sig och de båda nordiska rikena.
Med Danmark var ej saken så lätt afgjord. Konung
Hakon fordrade ersättning för den lidna skadan,
men konung Abel i Danmark ville ej gå in derpå. Redan
föregående året hade Hakon och Birger haft ett möte
med hvarandra vid Götaelfven och der öfverenskommit
att inom tolf månader utrusta här af bägge rikena
mot Danmark. Och nu hade de sammanträffat med
sitt folk att sätta det fattade beslutet i verket.
Men innan de förbundne hunnit bryta upp, ankom från
Danmark en beskickning af tvänne biskopar och femton
riddare. De lade upp i elfven ofvanom Gullbergsed
och började så underhandla med jarlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
