Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Birger jarl och konungarne i Norge och Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig kunna göra det, enär den, som afgjorde i sista
hand, väl hade fördelen på sin sida.
Emellertid beredde sig Norrmännen att möta Danskarnes
fordringar med ännu större. Men härunder ankom från
konung Christofer bud med det tillkännagifvandet,
att han eftergaf allt tilltal och alla fordringar på
ersättning för hvad Danskarne lidit.
Det var ett drag af storsinthet, som ovilkorligen
skulle göra intryck på konungen af Norge. Må hända
hade konung Christofer också beräknat, att han just
på detta sätt bäst skulle vinna sitt syfte, och så
gjorde han äfven. Konung Hakon lät sig ej öfverträffas
i ädelmod. Han lät alla sina ersättningsanspråk falla,
och de voro dock mycket större än Chistofers.
Sedan sålunda stridsfrågan var afgjord, begaf sig
gamle konung Hakon i land till Christofer, som mottog
honom i sitt tält, der de båda konungarne drucko
tillsammans. Följande dagen var Christofer gäst hos
Hakon på hans skepp. Ett freds- och vänskapsförbund
knöts då mellan Christofer och Hakon, och till
befästande deraf beslöts, att Håkons son Magnus skulle
gifta sig med Christofers brorsdotter Ingeborg.
Det året var Birjer jarl, med unge konung Valdemar
och många förnämliga herrar, i Kungs-Lena.
Ej långt från Kungs-Lena kyrka i Vestergötland
ligger ett sädesgärde, som kallas slottsgärdet. På
en höjd der i gärdet synas lemningar efter forntida
byggnader. Man ser der rundelar efter torn, men
numera öfverväxta med gräsvall, äfvensom lemningar
efter källare och grundmurar. En del af dessa synes
tillhöra yngre tider, och traditionen förmäler, att
grefve Per Brahe här begynt bygga ett stenhus, men
af någon orsak upphört dermed, då grundmurarna voro
färdiga. Troligen ville han på den gamla byggnadens
grund uppföra det nya huset. Må hända äro de äldre
lemningarna minnesmärken efter den byggnad, som fans
här den tid, med hvilken vi sysselsätta oss.
Jarlen sände bud till Norge till sin svärson,
den unge konung Hakon, med anhållan att han ville
gästa hos honom på Kungs-Lena. Den unge konungen
mottog inbjudningen och begaf sig på väg. Vid Lödöse
mötte honom konung Valdemar, hvarpå de – det var i
dymmelveckan – tillsammans redo upp till Kungs-Lena.
Här blef Hakon på det vänligaste emottagen af jarlen,
och glädje och vänskap framlyste i allt både å värdens
och gästens sida – och så plägade det alltid vara
vid dessa fränders möten. Jarlen hade äfven före
Norrmännens ankomst tillsagt sina män att bemöta
Norrmännen väl och vid lifsstraff förbjudit att kalla
dem för baggar.
Konung Hakon var af ett öppet och frimodigt sinnelag,
dertill mycket vänsäll, så att han var af alla
högt älskad, icke minst af svärfadern. Påskdagen
i Kungs-Lena kyrka, då man efter tidens sed skulle
offra inför altaret åt presten, gingo jarlen och de
båda konungarne fram, jarlen och Valdemar på ömse
sidor om Hakon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
