Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Birger jarl och konungarne i Norge och Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inom sig en dunkel aning, att hvad han gjort för
att betrygga freden inom landet, ej skulle bära den
afsedda frukten. Och konungens aning slog in. De
följande bladen af Danmarks historia äro fylda af
inbördes strider, brott, svek och brodermord, så
att det liknade sig till, att riket skulle helt och
hållet upplösas.
Vi veta, huru Danmark under de senare åren af
Valdemar Sejers regering förlorade sina besittningar
kring Östersjön. Erik ville återtaga dem och dervid
göra början med Holstein. Men nu förhöll det sig så,
att hans broder Abel[1], som var hertig af Södra
Jutland, var gift med en holsteinsk grefvinna
och hade åtagit sig förmyndareskapet för de unga
grefvarna. Abel vägrade att med sitt folk bistå
konungen och påstod tillika, att han egde Slesvig
såsom ett ärftligt län. Deraf upprann ett blodigt
krig mellan bröderna, som det dock lyckades Erik att
sluta.
Men då Erik derefter gästade sin broder på dennes
slott i Slesvig och allt tycktes godt och väl mellan
bröderna, kommo de att tala om den skada, de tillfogat
hvarandra under kriget. »Du skall komma i håg», sade
Abel, »hurusom för två år sedan, då du plundrade denna
stad, min dotter måste jemte andra fattiga qvinnor
naken och barfotad gömma sig undan i ett skjul.» –
»Käre broder», sade konungen, som var af ett mildare
och öppnare sinnelag än hertigen, »gif dig tillfreds,
ty ännu har jag så mycket, vill Gud! att jag kan
gifva henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
