Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Magnus Ladulås. Början af Magnus' regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Palne Hviit. Han hade af någon anledning blifvit
fördrifven från Danmark och då flytt öfver till
konung Magnus i Sverige.
Magnus tog väl emot riddaren, och det dröjde ej länge,
förr än herr Peder vann konungens synnerliga ynnest
och högaktning. Som belöning för hans många tjenster
gaf konungen honom ett slott i förläning. Hvad i
detta var för ett slott, vet man icke. Rimkrönikan
säger blott att det låg vid danska gränsen.
Men enligt samma krönika höll herr Peder hus här
alldeles som hans likar i Tyskland. Det vill säga,
han tog hvad han ville, utan att någon kunde förhindra
det. I synnerhet voro konung Eriks undersåtar utsatta
för hans röfverier.
Nu var konung Magnus skyldig Porsen en summa
penningar, man vet ej rätt, om det var för
innestående sold eller om det var någon del af konung
Eriks i Danmark fordran, som blifvit öfverlåten åt
honom. Herr Peder anhöll flera gånger hos konungen,
att han måtte betala honom sina penningar, men
förgäfves. Då båd han konungen till gäst hos sig,
och konungen lofvade att komma. Gästabudsdagen var
inne. Herr Peder gick fram och åter i borgsalen i
och grundade uppå, huru han skulle vinna sin önskan
hos konungen, då en af hans tjenare skyndade in och
anmälde, att konung Magnus höll utanför borgporten.
Herr Peder begaf sig ut och emottog kungen på
det vänligaste samt förde honom upp i salen, der
gästabudet var tillredt. Konung Magnus var alldeles
allena. Det var ju hans gode vän, som han besökte. Vid
bordet talade man om hvarjehanda saker, och så väl
värden som hans höge gäst voro mycket glada till
sinnes.
När måltiden led mot slutet och konungen var färdig
att stiga upp, reste sig herr Peder från sin plats och
stälde sig med hotande blickar midt för konungen. Vid
riddaren sprang upp, blef der alldeles tyst i den
stora salen och allas blickar fastades på honom. »Du
är min fånge, konung Magnus» – var det enda riddaren
sade, och alla hans män reste sig dervid.
Konungen trodde knappt hvad han hörde; han såg
frågande på den djerfve riddaren. »Förr än jag fått
min fordran till fullo betald», fortsatte denne,
»slipper du ej härifrån.» Magnus var dock ej lätt
öfverraskad. Han var fullkomligt herre öfver sina
sinnen, och faran kufvade aldrig hans själ.
Han började underhandla med herr Peder, och sedan
han lemnat honom Lödöse slott i förläning såsom pant
för hans fordran, samt vidare edligen förpligtat sig
att till herr Peder hafva allt framgent samma vänskap
som förut, fick konungen sin frihet åter och lemnade
slottet.
Det säges, att konungen efter den dagen verkligen
bevisat Peder Porse samma vänskap som tillförene. Dock
må å en annan sida märkas, att Porsen efter denna
tid icke mera synes i våra häfder.
Ingemar Nilsson Skialg, dansk till börden, var
en annan bland dessa utländingar, som stod högt i
konungens gunst. Magnus skall hafva haft honom kär
framför alla andra vid sitt hof och satt till honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
