Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Magnus och de andlige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under sin företrädares tid utmärkt sig. Birger
jarl, som sjelf i ett bref kallar Folke sin
»älskade frände», uppdrog åt honom att ombesörja
Upsala kyrkas angelägenheter i Ångermanland och
Medelpad. Påfven Gregorius X vitsordar hans lärdom,
hans rena seder och hans för farenhet i så väl
andliga som verldsliga saker och väljer honom på
den grunden till erkebiskop. Han dog är 1277 och
ansågs hafva gjort sig så väl förtjent om kyrkan,
att hans efterträdare förordnade om en årlig messa
för honom samt penningutdelning åt hela erkestiftets
presterskap.
Jakob Israelson blef efter honom erkebiskop. Han
synes hafva varit beslägtad med sin företrädare. Men
utom hvad som beträffar hans samverkan med konungen,
hvarom vi här nedan skola tala, är om honom föga
bekant. I afseende på hans erkebiskopliga nit hafva vi
i behåll ett bref, som visar oss ett märkeligt ofog
och sjelfsvåld hos en biskop, men äfven det stränga
allvaret hos erkebiskop Jakob[1]. Han dog år 1281.
Magnus Bosson var under de sista åren af Magnus’
regering erkebiskop. Under hans tid ankom år 1287
en fransk byggmästare och stenhuggare Etienne de
Bonnoeil med mästare och gesäller för att arbeta
på Upsala domkyrka, som ännu stod endast påbörjad
med sin innanför stenmurarna uppförda träkyrka. Hur
långt den franske byggmästaren fört arbetet framåt,
veta vi dock ej.
Bland det underordnade presterskapet i erkestiftet må
vi ej förbigå en mer framstående man, som sedermera
blef biskop i Vesterås. Han hette Israel Erlandsson
och hörde till slägten Engel samt var predikaremunk
och prior i Sigtuna. Han synes hafva egt en för sin
tid ovanlig beläsenhet. Dessutom var han en man full
af nit och allvar i sitt kall. På Upsalakanikernes
anhållan utarbetade han en liten skrift med titel:
»helga konung Eriks underverk och lefnad»[2]. Priorns
bokförråd synes icke hafva varit obetydligt. Ett
ännu bibehållet bref visar oss, att Israel fått af
sin bror Carl Erlandsson, som var kanik i Upsala,
alla dennes böcker. Hans arbete om S:t Erik har i
våra dagar fatt det vitsord[3],
att det »vittnar om
mera sans och förstånd, än man i legenderna vanligen
finner, liksom det vittnar om språkskicklighet,
beläsenhet och fromhet».
Linköpings stift. I detta stift, som sättes i
ordningen näst efter erkestiftet, hafva vi redan hört
omtalas vid åtskilliga tillfällen en biskop vid namn
Henrik. Han satt länge på Linköpings biskopsstol. Hans
företrädare dog 1258, och Henrik dog först 1283. Han
stod under hela sin tid i godt och vänskapligt
förhållande med rikets öfverhufvud. Så finna vi honom
i Kalmar hos Birger jarl sista året denne lefde,
så mottager han besök i Linköping af konung Magnus,
liksom han sannolikt var den som förrättade drottning
Hedvigs kröning i Söderköping.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
