Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Magnus och de andlige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mark såsom skuld af Bengt, och lägger sig till och
med utöfver sin skyldighet vinn om att godtgöra hans
fordringsegare. Bengt önskar sjelf i sitt testamente,
att hans skulder måtte blifva guldne genom inkomsterna
från hertigdömet.
Hans testamente upprättades en gång, då han ämnade
sig till Gotland, hvilket, som vi veta, hörde till
Linköpings stift. Fyra år derefter, eller år 1291
den 26 Maj, afsomnade den furstlige biskopen.
För fullbordandet af Linköpings domkyrka, må hända
den skönaste af Sveriges domkyrkor, voro både Henrik
och Bengt verksamme. Så väl gåfvor af enskilda som den
allmänna kyrkoegendomen inom stiftet togos i anspråk
för detta ändamål. Aflat skänktes till dem, »som
understödde det kostbara arbetet, för hvilket kyrkans
egna medel ej kunde vara tillräckliga». Hälften af
landskyrkornas tionde under åtta års tid anslog biskop
Henrik, och biskop Bengt förnyade med sin broder
konungens tillstånd och bekräftelse detta anslag.
Ännu en gång[1]
förnyades samma anslag, då äfven det
hopp uttalades, att kyrkan inom få år skulle vara
fullfärdig. Om också detta icke i ordets fullaste
bemärkelse skedde, stod dock under nästan hela
fjortonde århundradet Linköpings domkyrka såsom
ett skönt monument af en om antiken erinrande,
men i det sydliga Europa redan öfvergifven
byggnadskonst. Byggnaden var utan all jemförelse den
skönaste utaf de svenska biskopskyrkorna, intill den
i Lund också ingick i detta antal; den kan väl med
Linköpings tåla en jemförelse. Byggnadens utveckling
fortsattes i nästföljande tidehvarf.
Skara stift. Här möter oss en man, som utan tvifvel
intager ett bland de främsta rummen på sin tid. Det
är biskop Bryniolf Algotsson, eller, som han äfven
af äldre författare kallas, biskop Bryngel.
Vi låna ur hans helgonhistoria – biskop Bryniolf blef
nämligen sedermera förklarad för helgon – några drag
ur hans lif[2].
»Denne helige herrens biskop Bryniolfs lefverne
var mycket heligt och gudeligt. Han var född af en
välboren och mäktig slägt i Sverige, och han hade
elfva bröder, välborne riddare och mycket mäktige. Men
konung Magnus, som kallas Ladulås (som nu i Stockholm
ligger, i Upsala erkebiskopsdöme, sägs och talas att
göra järtecken)[3],
lät halshugga sju af dessa bröder,
men hvad orsak eller tillfälle dertill, vet icke[4].
»Då Sanct Bryniolf så hörde sina bröder tagna af
daga, räddes han att något slikt skulle honom sjelf
vederfaras, i synnerhet som han plägade värna och
beskärma helga kyrkorätt och frihet. Han tyckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
