Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Magnus och de andlige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till kyrkan. De blefvo dock högligen förtörnade öfver
amman. Bryniolf bad för henne både hos sin fader,
lagmannen, och hos sin moder. Fru Märta svarade
strängt: »Käre son, gerna vill jag förlåta henne, att
hon tagit din syster af daga, men svårligen gifver
jag henne till, att hon velat med samma giftdryck
beröfva dig lifvet.» – Bryniolf upphörde dock ej
att bedja, och slutligen kunde ej fru Märta stå emot
honom. Hon måste skänka amman sin förlåtelse.
Sedan for Bryniolf bort i främmande land. Han låg i
åtta år i Paris för att studera, och när han kom hem
och blifvit biskop i Skara, tog han vård om sin forna
amma och försåg henne rikligen med föda och kläder,
så länge hon lefde.
Detta Bryniolfs kristliga sinne omtalades länge med
beröm bland hans vänner och fränder, och en af hans
efterträdare på Skara biskopsstol, Bryniolf Carlsson,
säger, att hans farmoder Estrid, som då hunnit hög
ålder, berättat det för honom.
Efter biskop Bryniolfs tid var det ett gängse ordspråk
bland de store i landet att säga: »Akta dig, det kan
gå dig som riddaren hos S:t Bryniolf!» – Händelsen,
som låg till grund för detta ordspråk, var denna:
Det hände sig en gång, att en välboren man kom på
besök till Bryniolf. Vid bordet ville ej riddaren äta
kött, ehuru biskopen bad honom derom och gaf honom på
samma gång dispens, om det var till följd af någon
frivillig påtagen återhållsamhet, som riddaren ej
ville äta. Men riddaren ville det oaktadt icke smaka
något kött och yttrade till och med tvifvel öfver
biskopens rätt att lemna dispens.
När måltiden var slut, red riddaren med sina
män derifrån. På sidan om vägen fingo de då se,
att der låg en död häst och att hundar sletos om
köttstyckena. Knappt hade riddaren fått se detta, förr
än han sprang af hästen, störtade som en vansinnig
öfver kadavret och deltog med begärlighet i hundarnes
måltid. Riddarens män häpnade af fasa, men ryckte
dock upp honom från den vämjeliga anrättningen,
ehuru han gjorde starkt motstånd, och förde honom
med sig till den helige biskopen.
Biskopen såg männen komma med riddaren, tog vänligen
emot dem, gaf riddaren aflösning för hans olydnad och
vantro och bad innerligen till Gud för hans själ. Och
riddaren kom åter till sig sjelf och blef helbregda.
Riddar Tyrne Tryta var broder till fru Märta, biskop
Bryniolfs moder, och således lagman Algots svåger
och biskopens morbroder. Det oaktadt hade han af
biskop Bryniolf för något begånget brott blifvit
bannlyst. Häröfver upptändes riddar Tyrne af häftig
vrede och förföljde biskopens tjenare med hugg och
slag, hvar han träffade dem.
När detta kom för biskopens öron, skall han hafva
uttalat stränga ord öfver riddaren och bland annat
sagt: »Man eger rätt att möta våld med våld!» Gick
så någon tid och biskopen satt en dag till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
