Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Magnus och de andlige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin uppmärksamhet på kyrkans angelägenheter, och
när de uppträdde någon gång för att såsom konungens
råd deltaga i de allmänna frågorna, förde de fridens
och försoningens ord på sin tunga. Till ett sådant
förhållande mellan konungamakten och kyrkan, som vi
sågo i Danmark, finnes hos oss intet spår.
Kyrkomötet i Telge. I medlet af Oktober samlades
kyrkans fäder till Söder-Telge, och äfven konung
Magnus infann sig der.
Den 15 Oktober utfärdade konungen en förordning
till lagmän, häradshöfdingar, fogdar och samtlige
undersåtar i Skara stift, hvari han upplifvar alla
kyrkans undfångna fri- och rättigheter, och den
följande dagen började de andlige herrarne öfverlägga
om den nöd, hvari konungen genom de senare årens
krigsolyckor kommit.
Då de dervid besinnade, att konungen i allt sitt
förhållande till så väl kyrkan som dess tjenare visat
sig sådan, att han i sanning kunde kallas »lydnones
son och salighetens tjenare», beslöto de att afhjälpa
konungens nöd och i sin mån bidraga till fredens
bibehållande i landet, i synnerhet som kyrkans frid
berodde af konungens och landets.
De utskrefvo derpå en gärd af alla kyrkans gods och
hemman, ehvad de brukades af klerkerna sjelfva eller
af landtboar eller af fogdar. Hvarje hemman af mindre
än tre marks värde skulle erlägga en örtug penningar,
hemman af tre marks värde skulle erlägga ett öre,
de af sex marks värde två öre, de af nio marks värde
tre öre samt de af tolf marks värde en half mark
eller fyra öre, allt i gångbart mynt.
Hvad sjelfva kyrkomötet och dess förhandlingar
beträffar, rörde dessa kyrkans inre förhållanden. De
beslut, som fattades – och hvilka äro kända i sin
helhet – afsågo kyrkans trygghet mot våldsverkare
samt ordning bland presterskapet.
Man upplyses bland annat af dessa så kallade
Telge-statuter, att landet då var särdeles mycket
besökt af ett slags prester, som drefvo landet
omkring från gård till gård, och derför kallades
drift-prester. Det var egentligen en hop utländska
lycksökare, Tyskar, Friser, Engelsmän och Danskar,
som på detta sätt genom skenhelighet ville bedraga
folket. »De säga sig vara enfaldiga» – heter det –
»då de äro fylda af djefvulsk list; de säga sig vara
beklädda med det heliga embetet, då de icke äro det,
och påstå sig i fromhetens värf vandra från trakt till
trakt, då de äro flyktingar till följd af sin ondska.»
I afseende härpå beslöts nu, att ingen kyrkoherde
finge begagna sig af dylika landtlöpare, för så vidt
de icke hade särskildt tillstånd af stiftets biskop.
Slutligen riktade »det heliga konciliet»,
såsom prelaterne sjelfve kallade detta möte, sin
uppmärksamhet på landets konung. Hans höghet och
helighet såsom krönt af kyrkan erkännes. Derför hotas
med kyrkans bann en hvar, som vågar bära våldsam hand
på en krönt konung.
Det bekräftelsebref på kyrkans privilegier, hvarur vi här ofvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
