Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Magnus och Valdemar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är det mindre underligt, att han sökte vidtaga hvarje
nödigt försigtighetsmått.
Biskop Bengts bref till konungen är affattadt i
stränga ordalag. »Han har skilt sig från sin lagliga
hustru» – heter det deri – »och utan afseende på sitt
rykte, utan fruktan för Guds hämd, har han plägat
umgänge med de lägsta qvinnor, fört en skymflig
och vanhederlig lefnad och med förakt afvisat de
förmaningar af rikets prelater, som gjorts till hans
bästa. Må han derför» – så slutar brefvet – »sättas
i förvar till förbättrande af hans lefnad och seder,
men dock få åtnjuta ett anständigt underhåll och
vederbörlig uppassning.»
Och det gick som biskop Bengt ville. Ett par år
efter sedan ofvan nämnda skrifvelse skickades till
konung Magnus, sattes konung Valdemnr i fängelse på
Nyköpings hus. Hans fångenskap var dock mild, och
man vore nästan färdig att tro, så väl med afseende
å tiden, då den inträffade, som med tanken fästad på
hertig Bengts bref, att enda afsigten med detta hans
fängslande var att förebygga vidare följder af hans
förargelseväckande och genom låg sinlighet skamliga
lefnad. Utom sin frihet eller kanske hellre utom den
omständigheten, att han undandrogs offentligheten,
hade han intet svårare obehag af sitt fängelse. Man
må dervid äfven besinna, att Valdemars son, den unge
prins Erik, den från hvilken Magnus och hans söner
väl hade mest att frukta, gick fri. Intet spår af
någon förföljelse mot honom från Magnus’ sida står
att finna.
Rimkrönikan, som till och med sätter Valdemars
fängslande efter konung Magnus’ död, skildrar så
detta hans fängelse på Nyköpings hus.
Då vardt konung Valdemar åter fången,
på Nyköpings slott läto de han gångan
obunden utan alla haft[1]
och fingo honom, hvad han gat kräft[2].
Han hade sitt stekarehus och sin stufva
och sitt herberge, han skulle i sofva.
De fingo honom småsvenner och kammenära[3],
der honom skulle till tjenst vara
och sätta hans disk[4] och bära hans kar[5],
och en god man, der hos honom var.
Och dertill hvad honom brast
skulle man hämtat af ena rast[6].
Man fick honom gerna det han krafde,
om man det ej af huset hade.
Man lät honom goda kläder skära,
tocken som honom sämdes bära.
Med kläde och kost plägade de honom väl,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
