Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riddarväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Riddarväsendet.
Vi sade, att konung Magnus vann det sitt syfte, att
Sverige fick en stående här till häst, fullt rustad
i hvilken stund konungen lät sitt bud utgå öfver
landet. Han hade också ett annat mål, det nämligen
att binda vid sig, vid konungen, de store, mäktige,
man kunde väl säga, sjelfsvåldige männen i riket. Och
äfven detta mål vann han.
Namnet riddare hafva vi mer än en gång nedskrifvit,
utan att närmare redogöra för betydelsen af detta
ord. Vi hafva med afsigt så gjort, för att på ett
ställe få i korthet sammanfatta hvad som derom bör
sägas.
De andliga riddarordnarne uppkommo under
korstågen. Efter dessa andliga riddare bildade sig
verldsliga sådana.
Känslan af det sanna och rätta har alltid lefvat
hos menniskan. Men de tider hafva varit och äro väl
ännu, då denna allmänna rättskänsla måst se sig om
efter väpnadt försvar, måst liksom våra konungar
i fordomtima söka sig en sköldborg i striden. Och
en strid utkämpas ständigt mellan det goda och
onda. Medeltidens riddare voro det rättas väpnade
försvar, de bildade sköldborgen, inom hvilken kärlek,
hopp och tro kunde lefva tryggt. Företrädesvis skulle
det vara en nödvändighet i de tider, då våldet och
förtrycket liksom lekte med svagheten, och armstyrkan,
den kroppsliga kraften och vigheten dikterade, hvad
som var lag och rätt.
Så länge staten lemnar detta skydd, behöfvas ej några
åtgärder i den vägen af de enskilde. Men när staten är
oförmögen – och det var förhållandet i dessa tider,
då allt liksom var i sin begynnelse efter den stora
omstörtning, som egde rum vid det romerska rikets
fall och romerska ländernas besittningstagande af de
germaniska folken – då gör sig behofvet gällande på
annat sätt, då blir det den enskilde, som får skydda
sig bäst han gitter.
Den ed, som riddaren svor, när han erhöll
riddarslaget, visar oss bäst, hvad som var
kännetecknet på en sann riddare.
Jag beder mig sva Gud huldan – så lyda orden i
densamma – Jungfru Maria, Sanct Erik och Sanct Knut,
att jag vill, efter min yttersta makt, med lif och
gods beskärma den heliga kristliga tro och evangelium
och hålla och värja kyrkorna rätt och hennes tjenare
vid sina frihet och frälse, stånda mot orätt och
stärka fred och beskärma faderlösa och moderlösa barn,
jungfrur, enkor och armt folk, och vara trygger och
tro minom konung och rike, och rättfärdeliga hålla
och öfva mitt ridderskap Gudi till ära, efter min
bästa förmåga. Sva hjelpe mig Gud!
Riddarväsendet blef dock icke till med ens. Redan i
urminnes tider var hos germanfolken den seden rådande
att högtidligen förklara en yngling hafva inträdt i
mannaåldern och dervid med vissa ceremonier öfverlemna
åt honom hans vapen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
