Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Magnus' inre styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De begifva sig till klostret. Den ene af bröderna
ställer sig sjuk och blir i klostret inburen som
död. Klosterjungfrurna beskåda den döde, och skön
Ingrid kan ej tillbakahålla en suck, då hon igenkänner
sin hjertans kär.
»Ack, medan du här lefde,
du höll mig ganska kär!»
– låter folkvisan skön Ingrid utropa –
»ack, medan du här lefde,
du var allra kärestan min!»
Då springer den döde riddaren upp, fattar
jungfrun om lifvet och bär henne ned till
klosterporten. Klosterjungfrurna trodde sig
naturligtvis se ett underverk. Vid porten mötte tvänne
englar. Det var riddarens broder och en annan riddare,
som voro förklädde.
En stund derefter utvisar ett dammoln längst bort
på vägen, hvar skön Ingrid red bort på en eldig häst
mellan englar.
Det var de klosternunnor,
de läste uti bok:
»Visst var det en Guds engel,
som bort vår syster tog.»
Och alla klosternunnor,
de sjöngo hvar för sig:
»Krist gif, en sådan engel
kom, tog båd’ mig och dig!»
Men Folke Algotsson red med sin röfvade brud till
Norge, och der blefvo de gifta.
Tidender kommo snart till konungens gård om Folke
Algotssons och hans broders djerfva qvinnorof. Den
stränge konungen hörde med ovilja detsamma omtalas,
och han upptändes af vrede.
Kort derefter kommo konungens utskickade till lagman
Algot Bryniolfssons gård. De grepo på konungens
befallning den gamle mannen och insatte honom i
fängelse. Samma öde träffade sonen Rörek. Carl,
Bengt och Peter lyckades undgå faderns och broderns
öde derigenom att de flyktade till Norge.
Om de hade någon delaktighet i Folkes gerning, är
ovisst. Fullkomligt ovetande derom voro de må hända
icke, och helt naturlig var hos dem den tanken, att
den rike Svantepolks dotter passade bättre för en af
deras slägt än en utländing.
Var det icke hos konung Magnus någon annan äldre orsak
till missnöje med lagman Algots slägt – och deremot
synas tidens handlingar tala – så visar han sig här
som en obeveklig och sträng lagens upprätthållare,
utan något anseende till personen. Hvarken lagmannens
eller riddarens eller kanslerens värdighet och
allmänna anseende, icke ens biskopens i Skara gjorde
något intryck på Magnus. Vi påminna oss, att biskop
Bryniolf måste dölja sig undan för konungen i Alvastra
kloster.
Med biskopen försonade sig konungen först, likvisst på
vilkor, som för biskopen voro mycket stränga. Biskop
Bryniolf lofvade att aldrig med råd eller handling,
hemligen eller uppenbarligen företaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0489.html
