Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen / 499 (1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet af konung Magnus' historia

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Juni	d.	1	i var Magnus i	Örebro.
»	»	25	.............	Stockholm.
Juli	»	22	.............	Söderköping.
Augusti	»	22	.............	Stockholm.
December	»	21	.............	Jönköping.
År 1279.
Februari	d.	2	var Magnus i	Riseberga.
»	»	16	...........	Glanshammar.
Mars	»	22	...........	Hölö.
Maj	»	15	...........	Alsnö.
Juni	»	9	...........	Lundby.
»	»	11	...........	Dafö.
»	»	15	...........	Örebro.
Juli	»	10	...........	Varnhem.
Oktober	»	11	...........	Ydö.
»	»	15	...........	Södertelge.

Sålunda drog konung Magnus Ladulås under hela sin
regering kring om allt sitt rike, varande ständigt
i verksamhet.

Det led mot slutet af år 1290. I December månad kom
konungen till sin fädernegård Bjälbo, der faderns
ungdom förrann och der hans farmoder, den stränga
fru Ingrid Ulfa slutade sina dagar. Det var nu en
stor samling af förnäma herrar så väl med den gamle
konungen som med hans son, den unge konung Birger
och dennes bröder, hertigarne Erik och Valdemar,
hvilka äfven befunno sig der. Dessutom var hertig
Bengt der och biskop Anund från Strengnäs.

Konungen och hans broder samt de förnäme herrarne
lemnade dock efter några dagar Bjälbo. De drogo alla
derifrån öfver till Visingsö. »Då nu konung Magnus
förnam» – säger Olaus Petri – »att hans dödsstund
nalkades, kallade han sitt rikes råd tillsammans,
rådde och förmanade dem till endrägt, sämja och
kärlek.» Då utvalde han herr Thorkel Knutsson, en
vis och erfaren man, att förestå riket, medan hans
söner ännu voro unge.

Den 18 December dog konung Magnus
Ladulås, ej fullt femtio år gammal.

Snart spred sig underrättelsen om konungens död, och
nu visade det sig, att det svenska
folket visste värdera den stränge konungen, som
efter sin tids begrepp velat det så väl och i flera
afseenden verkligen visat, att han var bondens vän.

Bönder och herremän om hvarandra samlades omkring det
kungliga liket. Bönderne buro sörjande sin älskade
döde konung på sina axlar till Stockholm, och så
stor var hopen af beledsagande riddare och stormän –
säger Ericus Olai – att det var, som om hela Sveriges
rikes ridderskap varit närvarande.

Rörde voro alla omgifvande, och tårar fuktade mången
ärlig kind. Och klockorna ringde och deras ljud
förkunnade från socken till socken om konungens
död, men minnet försvann icke med deras ljud. Långt
derefter kommo svenske män i håg och visste att tala
om den stränge, men tillika folkvänlige konungen,
han som vann det ärofulla namnet Ladulås.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>