Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Thorkel Knutssons tåg till Karelen
- Uplandslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket mer berömvärd, som de både voro till antalet
fienden ojemförligt mycket underlägsne och dertill
alldeles utsvultne.
Det gick dock an, så länge de hade hopp om att den
begärda undsättningen skulle komma. Men den kom ej,
och så togo lifsmedlen helt och hållet slut. När de
då i sex dagar varit så godt som utan föda och voro
alldeles vanmäktige, höll Sigge råd med sina män,
hvad som var att göra. De beslöto att rycka ut ur
fästet och falla i striden med ära, hellre än att dö
af hunger eller bortföras i fångenskap.
Sedan gingo de ut att strida,
det var dem värre längre att bida.
Modigt anföllo de ryssarne, men Sigge och hans
män voro för få till antalet och deras krafter
voro uttömda. All deras tapperhet tjenade till
intet. Men ingen af dem gaf sig fången. De voro
blott två, som lyckades slå sig igenom. Alla de
öfrige föllo i striden, och deras kroppar lågo qvar
på stridsplatsen.
Detta timade 1295.
Uplandslagen.
Vi lemna Finland för någon tid.
Ingen lag kan af menniskor stiftas sådan, att den
eger bestånd för en längre tidsföljd. En lag finnes
sådan, att den evigt eger bestånd; det är den lag,
som Gud gifvit menniskorna i sitt ord. Men hvarje
mensklig lag kan ej på längden följa med lifvets
skiften. Der kommer en tid med nya former, främmande
och oförutsedda på de tider, då lagen blef, och då
är lagen för gammal.
Detta är en sanning, som äfven våra fäder
erkände. »Allt som tiden framskrider» – heter det i
konungens stadfästelsebref på den nya Uplandslagen[1] – »och män falla från och andra tillfödas, så
förändras männens sammanvaro, och under en lång tid
kunna många nya fall inträffa, och dertill finner man
mycket i de gamla lagar med få ord sagdt och ej så
ljusliga, som saken tarfvar, hvarför i sådana fall
göras förändringar både i kyrkorätt och kejsarlag,
så att somt är afskaffadt och somt med få ord
fullständigadt, och somt alldeles nyskapadt.»
Vid denna tid voro invånarne i de tre folkländerna
öfvertygade om, att i många delar deras gamla landslag
var för de tider, i hvilka man då lefde, olämplig.
Birger Pedersson var då lagman i Tiundaland. Han var
en högt ansedd och mäktig man, och på begäran af alla
dem, som bodde i de tre folkländerna, infann han sig
hos konungen och anhöll, att man måtte råda bot på
de brister, som funnos i den gamla lagen.
Thorkel Knutsson tog lagmannens anhållan i noggrant
öfvervägande. Han fann dock det riktiga i densamma
och uppdrog derför åt lagman
[1]
Utfärdad år 1296.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0508.html
