Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Birger Magnusson och hans bröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
när han gaf hertigen sin dotter. »Men det plägar så
vara» – säger Olaus Petri – »att när enom missgår,
så missbjudes honom.»
Biskopen, som upplöste äktenskapet, gaf på samma gång
tillåtelse för hvardera, så hertigen som Christina,
att ingå nytt äktenskap. Om hertigen få vi läsa
i det följande. För Christinas sorg har ej häfden
något blad. Hon försvinner för oss, på samma gång
som hennes glädje och hennes lycka bleknade för henne
sjelf. Må hända slöt hon sig inne med sina minnen i
något kloster.
I slutet på månaden – den 28 December – lemnade
konungen Nyköpings slott åt sin broder hertig
Erik, och hertigen förnyade i ett bref sina
edeliga försäkringar om trohet och tillgifvenhet
för konungen. En sådan kärlek och ett så hjertligt
förhållande hade der ej varit mellan bröderna, ända
sedan de voro barn. Deras vänskap var – säger Ericus
Olai – som Herodis’ vänskap och Pilati, då Kristus
skulle korsfästas.
Under sådan vänskap förflöt julhelgen, medan marsken
satt i fängelse och hans dotter begrät så väl hans
som sitt eget öde.
Marsken mottog underrättelsen om sin förestående död
med manligt lugn. Intet ord af bitterhet eller agg
gick öfver hans mun. Säkert fans i den ädle mannens
sinne – han som så val kände sin tids förhållanden och
dess hufvudpersoner – endast utrymme för medlidande
med konungen, hvars olycka han förutsåg. Och
man måste medgifva, att Birger var slagen med
blindhet. Hertigarne anklagade marsken. Voro nu dessa
anklagelser sanna, så hade ju marsken uppoffrat sina
anhörigas, sin egen mågs fördelar för konungens. Men
derpå tänkte icke Birger.
Dagen före den, som var bestämd till hans död,
upprättade Thorkel Knutsson sitt testamente. Det gör
ett godt intryck att genomläsa den ädle mannens sista
vilja, sådan hon ligger uttryckt i hans testamente,
hvilket vi ännu ega i behåll. Man känner liksom en
flägt af det sinnes lugn, som rådde hos marsken, då han
dikterade det, och de kungliga brödernes onda vilja,
deras otacksamhet mot den faderlige vännen framstå
då ännu mörkare.
Till Gråbrödraklostret i Stockholm, i hvars heliga
jord han önskade få sin lägerstad vid sidan af sin
bortgångne konung, Magnus Ladulås, skänkte han gården
Thyll; lika så erhöllo domkyrkorna i Upsala, Vesterås,
Skara och Strengnäs hvardera en af marskens gårdar;
dessutom erhåller Clara kloster samt åtskilliga andra
kyrkor och fromma inrättningar så väl jord som
penningar.
Till verkställare af sitt testamente utnämner han
biskoparne i de ofvan nämnda stiften, med undantag
af erkestiftet, enär der efter erkebiskop Nils
Allessons död ingen efterträdare ännu hunnit blifva
tillsatt. Jemte dessa förordnade han den ofvan nämnde
riddaren Folke Jonsson, riddaren Gudmar och Peter
Sigridsson, samt Christjern, slottsfogde i Stockholm,
att tillsammans med biskoparne fullgöra hans yttersta
vilja.
Testamentet slutar med en bön till konungen, att han
i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
