- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
554

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De försonade bröderne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för att förmå konung Hakon att gå in på den
dagtingan, som blef gjord i Helsingborg.

Under sådana förhållanden bör det nu ej förefalla
oss underligt, om efter Helsingborgsmötet, när man
å ömse sidor hunnit lugna sig, det snart bragtes
å bane saker, som skulle återknyta det brutna goda
förhållandet mellan norska hofvet och hertigarne.

Konung Hakon och hertigarne sammanträffade med
hvarandra i Mars 1311 i Opslo, och här uppgjordes
eller rättare omgjordes mycket af hvad som var gjordt
och med ed besvuret i Helsingborg det föregående
året. Först och främst kom man öfverens om en
stadig fred mellan hvarandra, vidare förbundo sig
hertigarne att till konungen öfverlemna Konghäll samt
norra Halland med Hunehals och Varberg. Konung Hakon
förband sig deremot att efter tre år från den 1 Maj
1311 öfverlemna sin dotter Ingeborg åt hertig Erik
till gemål samt sin brorsdotter[1] till gemål åt
hertig Valdemar. Eriks hemgift skulle dock bero på
konung Håkons goda vilja, men Valdemar skulle såsom
hemgift erhålla tre tusen marker silfver, hvilka
dock skulle af Erik utbetalas. Slutligen utfäste sig
hertigarne att till ersättning för den skada, Norge
lidit af dem genom kriget, komma detta rike till hjelp
vid anfordran med fyra hundra fullt rustade ryttare,
och fölle konungen ifrån, skulle i alla fall den
nu gjorda öfverenskommelsen blifva beståndande och
Norges rike öfverlemnas åt hertig Erik af drottning
Eufemia och de män, konungen dertill kunde utnämna.

Då emellertid genom denna öfverenskommelse det
föregående fördraget kränktes, i synnerhet för hvad
som rörde konung Håkons dotter och hennes giftermål
med Erik Menveds systerson samt de derigenom brutna
förbindelserna ej blott till prins Magnus, utan
äfven till konung Eriks systerdotter Sofia af Werle,
utlofvade hertigarne att derför söka frigöra konung
Hakon hos Erik Menved och i händelse af anfall med
all sin makt försvara honom.

En man, som för öfrigt är föga känd, utom det att
hans namn befinner sig under några konungabref, blef
ihågkommen vid detta möte. Det var konung Valdemars
son, Erik Valdemarsson. Vi veta ej, hvilken del
han tagit i de näst föregående händelserna, men här
utverkade den norske konungen åt honom af hertigarne
Marks härad i Vestergötland som förläning. Han skulle
hafva denna förläning såsom ersättning för de anspråk,
han kunde ega efter sin fader på Sveriges rike,
och när giftermålet mellan Erik och Ingeborg gått
i fullbordan, skulle denna förläning förökas, efter
som konung Hakon fann billigt.

Förr än den 1 Maj
1314 skulle ej den nu återknutna förbindelsen mellan
Erik och Ingeborg gå i fullbordan. Men redan vid
Mikaelitiden 1312 stod det dubbla bröllopet i Opslo.

Vi känna ej, af hvilka orsaker tiden blef
förkortad. Erik hade under tiden gjort en utländsk
resa – man säger att han varit i


[1]
Hon hette också Ingeborg och var dotter af Erik
Presthatare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0558.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free