Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De försonade bröderne - Nyköpings gästabud och dess följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med glädje såg dem förenade hos sig under den
förhoppning, att än en gång fred och ro måtte
återvända i landet, såsom det var i hennes herres,
konung Magnus’ dagar, eller om modersögat med sorg
och oro blickade mot sönernes framtid, derom kan
intet sägas.
I Augusti samma år voro konung Birger och hertig
Valdemar i Söderköping samtidigt, och äfven under de
följande åren 1312 och 1315 synas Birger och bröderne
hafva sammanträffat med hvarandra.
Så väl vid konungens som hertigarnes hof voro flere
utländske herrar.
Gottskalk och Eggert af Kyrnen, Bernhard Monzan,
Peder Porse, Johan Bucholt och Konrad af Bughen
äro de förnämste af dessa utländingar hos
hertigarne. Naturligtvis trifdes de bäst vid desses
glänsande och frikostiga hof.
Bland dem, som voro hos konungen, var Johan Brunke
den förnämste. En Verner Brunke nämnes redan hos
Magnus Ladulås såsom dennes rådsherre och var af
honom mycket begagnad. Verner hade tvänne söner,
Elof och denne Johan, hvilka båda egde jordegendomar
och äfven slägtingar i Sverige.
Vid år 1316 finna vi denne Johan Brunke som konung
Birgers drots. Före honom bekläddes detta embete
af en svensk riddare Knut Jonsson Blå, som innehaft
det under en lång tid. Hvad som föranledde ombytet,
känna vi icke, men efter 1314 nämnes Knut icke mer
som konung Birgers drots.
Nyköpings gästabud och dess följder.
Året 1317 satt Birger med sin drottning och hela sitt
hof på Nyköpings hus.
Hertig Valdemar hade det året, liksom det föregående,
vistats med sin gemål och sitt hof på Öland, en ö
som synes hafva varit honom mycket kär. Om hösten år
1317 begaf han sig derifrån, ärnande sig uppåt öfra
Sverige till Stockholm. När han då kom i trakten af
Nyköping, fick han höra, att konungen var der, och
red så dit för att besöka honom, helst som han hade
något att tala med honom om, som icke tålde uppskof.
Han blef här vänligt och hjertligt emottagen af både
konungen och drottningen. Konungen gick honom till
mötes och fägnade sig högligen af hertigens besök,
och drottningen smålog så godt, när hertigen trädde
in i salen. »Välkommen, min broder», sade hon; »huru
månde hertig Erik må? Det gör mig synnerligen ondt,
att han så undflyr mig. Han kommer sent ur mina
tankar, fast jag sällan får honom se.»
Och så blefvo hertigen och hans män på det yppersta
sätt undfägnade. Mjöd och vin flödade om qvällen
och allt utvisade den innerligaste glädje å konungens
och drottningens sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
