Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ordnandet af riksstyrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De närvarande herrarne ingingo då med hvarandra
inför den församlade menigheten den förening, »att
de för framtiden skulle förqväfva sådana missbruk,
som framfarne konungar och furstar infört genom
egenvilliga beskattningar. Om så hände, att riket i
trängande nöd behöfde räddning genom utomordentlig
hjelp och rikets herrar och råd efter noggrann
öfverläggning sådant för menigheten kungjorde, ville
de alla med förenta krafter detsamma underhjelpa; men
ingen ny skatt skulle utskrifvas eller af rikets män
och allmoge utgöras, än som skedde med deras eget fria
ja och samtycke. Den gärd, som sålunda påbjöds, skulle
uppbäras af en af rikets råd, jemte två af allmogen i
hvarje biskopsdöme, och skulle icke få användas utan
till det ändamål, för hvilket den beviljats.»
För öfrigt utlofvade desse herrar »att under konungens
minderårighet obrottsligen hålla rikets lagar och
gamla sedvänjor vid makt, heligt bibehålla och troget
försvara alla friheter, både andliga och verldsliga,
utestänga alla utländingar, understödja hvarandra i
att upprätthålla enighet och lugn samt i öfrigt så
föra rikets styrelse, som de ville derför svara inför
Gud och konungen, när han kommit till myndiga år.»
Så lyder i korthet denna förening. Man skulle kunna
benämna den »herrarnes program», helsningstalet,
hvarmed de inledde sin regeringstid, en regeringstid
som blef ganska lång. Så hafva vi icke förut hört
någon samling af store tala, men sådan som nu var
heller aldrig förut ställningen i Sverige. Den
regerande Folkungaslägten var den förnämsta och
mäktigaste af herreslägterna, men, som vi sagt,
den hade kommit till tronen, och på denna till
sin stora makt, genom de öfriga herreslägternas
medverkan. Nu hafva dessa blifvit medvetna om vigten
och värdet af denna sin medverkan, omständigheterna
och tidsförhållandena ställa dem så öppet i konungens
stad och ställe gent emot allmogen – och der vända
de sig emot denna samma konungamakt.
Ännu tydligare tittalas dessa aristokratiens
tankar på det tre år senare hållna mötet i Skara,
som vi här vilja omtala i ett sammanhang med det
förra, hänvisande för öfrigt läsaren till de redan
framstälda skildringarna af de mellanliggande
händelserna.
Det var midt i högsommaren, i Juli månad, som alla
vägar, hvilka ledde till Skara, vimlade af förnäma
herrar och deras talrika följen. Dit samlades då
allt hvad vårt land egde mäktigt och lysande från
båda de partier, som fordom stodo det ena omkring
konung Birger och det andra omkring hertigarna. De
äro öfver hufvud desamma som vid valmötet 1319.
Erkebiskop Olof, biskoparne Carl i Linköping och Bo i
Vexiö infunno sig der, och derjemte kanslern Filippus,
decanus i Linköping, domprosten Thurir i Skara och
Carl, kanik dersammastädes.
Vi sakna här biskop Styrbjörn i Strengnäs,
biskop Israel i Vesterås och sjelfva biskopen i
Skara. Urkunderna nämna intet om orsakerna till
deras uteblifvande. Det är dock möjligt, att det
mera berodde på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
