Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ordnandet af riksstyrelsen - Hertiginnan Ingeborg och Knut Porse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin konungs moder, då ock hon deremot
ingenting riket till skada borde företaga.»
d) Förhållandet till utjändingar.
»Om någon inom Sveriges gränser och i dess tjenst
införde någon utländing, skyddade honom eller med
honom hade någon gemenskap, skulle alla enhälligt
göra både främlingen och den honom infört ett kraftigt
motstånd, och den senare skulle hafva allt sitt gods
förverkat under kronan och mista all heder och allt
anseende.»
»Eho, som emot något af allt detta sig förbröt,
skulle af erkebiskopen i Upsala och biskopen i
Linköping bannlysas.»
Sålunda var en styrelse ordnad, och som vi finna helt
och hållet förlagd i rådets och de förnäma herrarnes
händer. Det är den första punkten i beslutet, de båda
andra, som afse att sätta en gräns för hertiginnans
inflytande och förhindra utländingar att vinna
insteg och makt med de infödda herrarna, härflyta
egentligen från och äro riktade emot det förhållande
som rådde mellan Ingeborg och den mäktige Knut Porse,
ett förhållande, som blef allt mer bekant och väckte
allmänt missnöje både i Sverige och Norge.
En annan omständighet, som här springer i ögonen,
är den, att Mats Kettilmundsson icke mer bekläder
drotsembetet. Öfver denna omständighet finnes dock
ingen upplysning i krönikorna eller andra handlingar
från och om denna tid.
Vi vilja slutligen om ställningen i allmänhet i riket
under dessa första år efter de gamla stridernas
bortdöende anföra några rader ur den redogörelse
öfver Peterspenningens insamlande, som afgafs till
påfven af en med händelserna samtida man, en kanik
vid Upsala domkyrka.
»Konungen är ett barn», säges här, »de store herska
gemensamt, och hvar och en far fram med ett talrikt,
allt för besvärligt följe, hvarför landets styrelse
är mycket vacklande; prelaterne hafva ingen verldslig
domsrätt, och många ädlingar äro fattiga samt för
oroligheternas skuld blottstälda för plundring och
försåt, och sjelfva äfven städse färdiga dertill,
synnerligen derför att då de flere gånger besvärat
prelaterna och kapitlen med begäran om lån, de fått
afslag derpå.»
Dessa få ord af ett samtida vittne visa oss
tillräckligt, huru befogad en kraftig handling att
skipa lag och upprätthålla ordning från konungens
sida var. De låta oss kasta en klar blick tillbaka
på de förflutna tiderna och förmildra mycket af
klagomålen öfver Birger jarl, konung Magnus och
Thorkel Knutsson.
Hertiginnan Ingeborg och Knut Porse.
Vi hafva redan förut nämnt om hertig Eriks
efterlefverska, om den unga och sköna Ingeborg, att
hon, kort efter händelsen i Nyköping och sedan hennes
son Magnus blifvit vald till konung, hade ett stort
inflytande på regeringsärendena. Detta inflytande
aftog dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
