Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hertiginnan Ingeborg och Knut Porse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungen af Danmark, fått södra Halland i förläning
och var således närmaste grannen till hertiginnan
Ingeborg, som innehade norra delen af samma land.
Lång tid synes ej hafva förflutit från hertig Eriks
död, innan en ny kärlek tändes i hans unga och rika
efterlefverskas hjerta. Ingeborg var blott tjugu år
gammal och, som vi nämnt, rikt utrustad med jordagods
både efter sin fader och i morgongåfva efter sin
man. Hertig Knut var äfven en man efter Ingeborgs
sinne, rask, manhaftig och full af djerfva planer,
hvilkas yttersta mål var riksförmynderskapet öfver
den unge konungen, om icke konungakronan sjelf, och
minst af allt verkade de svenska herrarnes hat mot
hennes hjertas utvalde att afkyla hennes böjelse. Den
tilltog tvärt om allt mera, och förhållandet mellan
henne och Knut blef allt innerligare. Bref från
hertigen till svenska rådet, hvari han kallar Ingeborg
sin »herskarinna», vittna derom ganska tydligt.
Emellertid gick det ena året efter det andra, och allt
starkare blef spänningen mellan det svenska rådet och
Knut Porse. Slutligen 1326 den 14 Februari fattades
det beslut af de svenska församlade rådsherrarna,
att hertig Knut skulle alldeles rymma Sveriges rike
och icke våga sig hit tillbaka utan konungens och
rådets samtycke. Dock skulle han icke beröfvas de
gods han i Sverige egde, utan dessa fritt få skötas
och förvaltas af hans underhafvande.
Med Ingeborg ingicks det fördrag, att all tvedrägt
mellan henne och rådet skulle alldeles utplånas
och från denna tid fred och vänskap stadigt vara
rådande dem emellan på följande vilkor: Hertiginnan
skulle afträda Axevalla slott jemte de fem härad
i Vestergötland och Vermland, som hon erhållit i
morgongåfva af hertig Erik, och i vederlag derför
skulle hon erhålla Dåfvö med derunder lydande härad
och lägenheter, såsom drottning Helvig innehaft detta
lifgeding. Hertiginnan egde rättighet att deröfver
tillsätta sina fogdar samt uppbära alla inkomsterna
och tullfritt derifrån få utskeppa spanmål, fläsk och
smör, och detta äfven om allmänt förbud var utfärdadt
mot utförsel af sådana varor. Urtima gärder fick
hertiginnan dock ej pålägga, och om trängande nöd
gjorde en allmän gärd öfver hela riket nödig, skulle
hon vara förpligtad att deri deltaga med undantag af
tvänne härad[1],
af hvilka hon sjelf skulle fa uppbära
samma gärd. Sin morgongåfva skulle hertiginnan få
behålla, äfven om hon inträdde i nytt äktenskap,
och skulle den få gå i arf på hennes barn i detta
äktenskap, om hon efterlemnade sådana. Efterlemnade
hon inga barn, skulle morgongåfvan återgå till
kronan, hvilken i alla händelser skulle ega rättighet
att återlösa densamma mot 6000 mark silfver.»
På detta sätt trodde sig de svenske herrarne hafva
undanröjt hvarje inblandning från så väl den hatade
utländingens sida som från hertiginnans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
