Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska kriget - Mats Kettilmundsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ryska hären började belägringen, och många dugliga
karlar der stupat, allt för Ryssarnas synders skuld,
såsom den ryska krönikan säger. Den 12 Augusti började
belägringen, och när ännu den 9 September intet var
uträttadt, och Svenskarne höllo sig lika tappert,
allt emellanåt görande lyckliga utfall, beslöt furst
Jurij att bryta upp och draga derifrån.
Det var denne Jurij Danielowitsch, som sedan anlade
fästet Orschek eller, såsom Svenskarne kallade det,
Nöteborg, på den lilla ön Pekensaari vid Newaflodens
utlopp ur Ladogasjön. Detta Nöteborg står ännu,
det var lyckligare än marsken Thorkel Knutssons
Landskrona. Det heter nu Schlüsselburg.
Här slöts följande året det första hittills kända
fredsfördraget mellan Sverige och Ryssland. Det var
den 12 Augusti 1323.
»Från Systerbäckens utlopp i Finska viken allt
intill det nordliga hafvet, skulle gränsen utstakas
mellan båda rikena. Ryssarne afträdde trenne härad,
som de innehade af Karelen; inga nya fästen skulle få
anläggas på någondera sidan, och Svenskar icke få köpa
jord inom ryska Karelen, lika litet som Ryssar inom
den svenska. Seglingen på Newa skulle från ingendera
sidan få störas, men handeln på Nowgorod vara fri
för alla så till sjös som till lands. Gäldenärer,
trälar och förbrytare, som rymde öfver från den
ena sidan till den andra, skulle utlemnas. Om någon
enskild från andra riket bröte mot dessa fredsvilkor,
skulle det betraktas såsom enskildt mål och såsom
sådant bestraffas, men icke störa freden båda rikena
emellan.»
Mats Kettilmundsson.
Vi hafva förut anmärkt, att Mats Kettilmundsson, han
som en tid kallades »höfvidsman» och var riksdrots,
ganska snart upphör att vara en af hufvudfigurerna
i denna tidens historia. Redan 1322 bekläddes
drotsembetet, detta rikets högsta embete, af en annan
man än han, Knut Jonsson. Må hända hafva vi i dessa
krigsoroligheter i östra gränslandskapen förklaringen
på detta i ögonen fallande tillbakaträdande. Finland
behöfde då en kraftig man i spetsen för sig och Mats
Kettilmundsson var egentligen en handlingens man. Han
bytte gerna svärdshugg, vi komma väl i håg honom
sedan förra ryska fejden under den gamle marsken
Thorkel Knutsson, äfvensom under första oenigheten
mellan konung Birger och hans bröder – men ordastrid
var han ej vuxen.
Det är dock omöjligt att säga något visst om detta
Mats Kettilmundssons tillbakaträdande, nog af, vid
tiden för detta krig med Ryssland finna vi honom i
Finland som dess höfding att styra och försvara det.
Han lefde dock icke länge. Samma år som rådet
utfärdade sitt landsförvisningsdekret mot hertiginnan
Ingeborgs gemål, dog Mats Kettilmundsson. Det var
år 1326.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
