Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Förmyndarestyrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som emellertid, enligt hvad vi veta, fred redan var
slutad med Ryssland, när denna skänk af den helige
fadern mottogs, kunde den ej användas till uppgifvet
ändamål. Men stora utgifter funnos nog ändå, så
att rådet helt visst icke behöfde vara villrådigt
i afseende på användandet af dessa penningar till
må hända lika heliga ändamål som det hvarför de
ursprungligen voro bestämda.
*
Norra delen af vårt land var på denna tid en
ödemark. I dess stora, vidsträckta skogar och vid
dess fiskrika elfvar kringvandrade i sin ursprungliga
frihet och råhet det folk, som vi kalla Lappar.
Sjelfva namnet Lapp är icke folkets ursprungliga. Vi
finna det först på 1100-talet, och Lapparne sjelfva
vilja ogerna höra det. »De veta ej om sjelfva» – säger
den redan af oss nämnda Högström i sin beskrifning
om Lappmarkerna – »att de blifva af oss och andra
nationer så kallade». De anse namnet Lapp som ett
öknamn, Fjällmän, Fjällfolk och Finnar äro namn som
de älska att höra. Namnet Lapp har troligen uppkommit
af det finska loppu, som betyder gräns, hvadan Lapp
således skulle betyda gränsfolket[1].
I uräldsta tider finna vi dessa Lappar eller med dem
beslägtade folk utbredda öfver hela vårt land, men
de undanträngdes så småningom allt längre och längre
norrut, hängande så fast vid sin ursprungliga, vilda
frihet, att de voro så godt som oåtkomliga för de
sedermera invandrande folkens högre odling. Inhemska
sägner hos lapparna sjelfva tala både om den forna
besittningen af landet och om fördrifvandet derifrån.
Märkligt är att man hos dessa Lappar finner[2] en
inhemsk sägen, som har en i ögonen fallande likhet
med den hos så många folk befintliga om verldens
förstöring och om de nu lefvande menniskornas
härstammande från ett enda menniskopar.
»Det har fordomdags varit» – så lyder denna sägen – »en
tid, då Gud hvälfde om jorden, så att vattnet uti
träsken och elfvarna steg upp på landet och dränkte
alla menniskor med undantag af tvänne syskon, en
gosse och en flicka. Dessa tog Gud under armen på ett
högt berg, som kallades Passa-Vara. Sedan faran var
förbi och Gud släppt dem ifrån sig, skildes de ifrån
hvarandra och gingo hvar sin väg för att efterse,
om det ej fans mera folk i verlden än de båda. Sedan
de vandrat sålunda omkring i tre år, träffades de
åter och kände igen hvarandra. De skildes nu åter
på tre år, då de åter sammanträffade och kände igen
hvarandra. Men då de tredje gången möttes
[1]
På lappska betyder lapp, klyfta, håla, och loppot borttappas.
[2]
Enligt Högström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0606.html
