Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnus Eriksson myndig konung, 1332-1355
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Johan Ellemose beslöto att begagna sig af
tillfället och bemäktiga sig konungens person.
Det var om natten, när alla lågo i sin sömn, som de
båda herrarne satte sin föresats i verket. Konungen
och hans få män försvarade sig och redde sig det
bästa de kunde, tills de anfallande tände eld på
taket, då konungen måste söka sin räddning genom ett
fönster. Knappt var han dock utkommen, förr än han
blef öfvermannad af de båda herrarna och deras folk,
hvilka förde honom såsom fånge till grefve Johan.
Grefve Johan gaf den arme mannen friheten åter, och
ett par dagar derefter dog Christofer i Nyköping på
Falster.
Det var den 15 Juli 1333.
I sammanhang härmed må vi nämna, att konung
Christofer hade haft tre söner, Erik som var äldst,
den ofvannämnde Otto och Valdemar. Den sistnämnde
vistades vid faderns död utrikes i Tyskland. Junker
Otto sökte upprätta det splittrade riket, och alla
satte sitt hopp på honom och bådo godt för honom och
hans företag.
Bondehären samlade sig omkring konungasonen, och man
ryckte emot grefve Gerdt, som var den farligaste af de
många tyrannerna. Men lyckan var viken från Danmark
den dagen, då striden stod. Grefve Gerdt segrade,
och junker Otto sjelf blef tagen till fånga.
Huru man var nödgad att gå till väga för att
åstadkomma de stora lösesummorna för de förvärfvade
landsdelarna, visar ett konungens bref, som han skref
till Södermanländingarna vid Julen 1336.
Icke en enda mark silfver fans i skattkammaren. Det
var till en början en svår knut att lösa för den unge
konungen. Af de skatter och gärder, som influtit under
det förmyndarne stodo för riket, fans intet qvar. Man
måste sålunda se sig om, hvar man skulle få penningar
ifrån, och hvilka mått och steg till den ändan togos,
måste de tagas snart, ty fyra månader voro snart
förlidna, och då skulle de första 10,000 markerna
betalas.
I denna bekymmersamma belägenhet funnos inga andra
utvägar än lån, förpantning och ställande af borgen.
För den första delen af lösesumman måste man söka lån
hos kyrkan. Och kyrkan lemnade äfven ett lån, men på
de hårdaste vilkor. Hälften af den anpart af tionden,
som var bestämd för kyrkornas behof, lemnades åt
konungen, dock med det vilkor att konungen följande
året återbetalade denna summa, samt att innan sådan
betalning blifvit gjord, konungen icke skulle begära
något af kyrkornas tionde.
Det förutnämnda lånet afslutades i Örebro i Januari
1333, och dersammastädes afslutades ett nytt lån
i Februari följande året 1334. Till hjelp i rikets
nödstälda belägenhet och till befriande af de i tysk
fångenskap qvarhållna borgesmännen för Skånes lösen
erhöll nämligen konungen af svenska presterskapet,
med bifall af erkebiskopen, biskoparna och andra
andliga personer, ett lån af 1,000 mark silfver,
kölnisk vigt. Konungen måste i det härom utfärdade
brefvet erkänna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
